Gotländsk kvinnodräkt från 900-tal del 1

Bild 1. En glad jag i min gotländska peplos

Bakgrund

I somras beslöt vi att åka till Åland och Saltviks vikingamarknad. Det var ett impulsbeslut då evenemanget var exakt en vecka efter att vi fick reda på att det skulle vara. Kul i sig men lite problematiskt då jag inte är nöjd med mina vikingatida kläder. Så jag skulle vara tvungen att skapa något nytt tills vi skulle iväg. Så hem och undersöka vad jag hade för saker att utgå ifrån. Först och främst hade jag inga spännbucklor utom djurhuvudformade spännen. Så det skulle bli ett gotländskt fynd jag skulle fokusera på. Så jag börjar bläddra i våra böcker hemma. Detta var mitt första försök att göra en dräkt baserad på gotländska fynd.

Under en sommarkurs på gotland för många år sedan så grävde vi i Fröjel. Den enda, mig veterligen, publikationen från platsen: ”Riddarnäs” Vikingahamnen i Fröjel av Dan Carlsson (1999) köpte vi när vi var där och jag bläddrade nu nyfiket i den. Hittar då från grav 9/89 i Bottarve, Fröjel, två jättefina förlagor till mina egna djurhuvudformade spännen daterade till 900 talet (Carlsson 1999, s.137f)! Så här hade jag något att gå på och som dessutom jag har en personlig koppling till. Kan inte bli så mycket bättre än så!

Fynden

I Fröjel finns det enligt publikationen två skelettgravar med djurhuvudformade spännen: Anl. 3/88 och anl. 9/89 (Carlsson 1999, s.119ff & 137ff). Anl. 3/88 har sina två djurhuvudformade spännen på två olika höjder på sidorna av kropen; ena mot armhålan och den andra mer ner mot midjan. Den andra graven, Anl. 9/89 har sina djurhuvudformade spännen mer runt armhålorna (jämför Carlsson 1999, s. 138). Dock är det svårt att säga mer exakt då kroppen är kraftigt fragmenterat av senare störningar (Carlsson 1999, s. 137).

Bild 2. Foto på grav i Thunmark-
Nyléns publikation.

I båda gravarna har det hittats en varsin bronsnål. Men i publikationen kan man bara få reda på vart nålen i anl. 3/88 är placerad och det är nere vid ena knäskålen (Carlsson 1999, s. 121ff). Här är det med andra ord svårt att avgöra vart nålarna har suttit. Men varför hänger jag då upp mig på nålarna? Jo för i Die Wikingerzeit Gotland - Abbildungen der grabfunde (Thunmark-Nylén 1995, s. 45) finns det en jättebra bild på en grav där det finns två dräktnålar av brons ligger över axlarna på skelettet och djurhuvudformade spännena är placerade på var sin sida av kroppen i höjd med mitten av bröstkorgen (bild 2). Thunmark-Nylén talar även om i sin tolkning av dräktskicket att djurhuvudformade spännena sitter på var sin sida av kroppen men nivån kan variera sig (1995). Graven i fråga finns även ett dosformat spänne nedanför halsen mitt fram (Thunmark-Nylén 1995, s. 45). Även Fröjelgravarna har ett var sitt dosspänne och ligger på ungefär samma ställe som i Thunmark-Nyléns fall (Carlsson 1999, s.119ff & 137ff). Dessa spännen menar Thunmark-Nylén har hållit ihop schalen utanpå dräkten med nålarna och djurhuvudformade spännena (1995).

Tolkningen

Innan jag kom i kontakt med texten från Thunmark-Nylén googlade jag grunt för att hitta bilder. Jag hade sedan många år tillbaka fått lära mig att det rör sig om ett peplosmode på Gotland. (En peplos är ett plagg som oftast är en stor tub eller en kvadrat som har vikts runt kroppen och hållits upp av spännen på axlarna och ofta ett band i midjan. Söker man på ordet kommer det först och främst upp förlagor från antiken. Men det finns även bra fynd från Danmark.) Det hade länge fascinerat mig då den skiljer sig så mycket från det man brukar se från fastlandet. Under detta sökande på nätet så hittade jag tillslut en blogg av Christin Barthelmie som hade använt sig av Thunmark-Nyléns publikation och gjort olika tolkningar av den gotländska dräkten för kvinnor. En av Barthelmies tolkningar bestod av en peplos konstruerad av två raka tygstycken som hänger framför och bakom kroppen med den översta kanten utvikt så den hänger över bröst samt skuldror. Dessa två raka stycken har tråcklats ihop på axlarna med två bronsnålar och ett varsitt djurhuvudformat spänne på vardera sida av kroppen i höjd med bröstkorgen.

Min dräkt

Jag tycker mycket om hennes tolkning av dräkten. Den är lätt och smidig och består av få delar, om inte annat jäkligt snabb att göra! Så jag tog min ända diamantkypertvävda tyg och klippte två raka våder av den som skulle vara lagom breda att kunna gå omlott över bröstkorgen (på sidorna - rättelse 11/4 2018) och lång nog att räcka ner över vaden och kunna vikas ner över bröstkorgen och skuldrorna. Kanterna på dessa våder dubbelvek jag och sydde med en kastsöm.

Bild 3. Jag i helfigur och försöker komma ur
solen en mycket solig dag.

Det tog en liten stund att lära sig hur man skulle placera nålarna för att plagget skulle falla rätt. Vet dock inte vilken sida som ska vara utåt då sömmarna syns mer eller mindre beroende på hur man vänder våderna. Detta har jag inte sätt något skrivet om än så det blir som jag har lust med.

Bild 4. Närbild på hur bronsnålen sitter

på axeln och djurhuvudformade spännet
sitter i sidan.

För att få på sig plagget så brukar jag lägga delarna på varandra med det som ska vikas ut fram och bak färdigvikta. Sedan tråcklar jag fast nålarna där de ska vara och drar plagget över huvudet. Det är förvånansvärt hur hållbar denna konstruktion är med bara två nålar av brons! Sen måste jag få hjälp att sätta dit djurhuvudformade spännena under armarna. Jag vill helst ha dem så att de tittar neråt och någonstans i mitten av revbenen på sidorna.

Bild 5. Jag sitter ner i skuggan och visar mitt
fina djurhuvudformade spänne. De syns inte
 så mycket när armarna är rakt ner. Inte mycket
till bling här inte.

Slutord

Detta är en mycket praktisk dräkt som är väldigt bekväm att bära. Jag tycker alltid om att bära den och ser fram emot när jag har gjort en underklänning till den. Nu använder jag en någorlunda diskret ylleklänning tillsvidare. Men håller på och gör en ylleklänning med båturringning till dräkten. Men mer om den en annan gång. 😊 Kan även konstatera att det inte är mycket av spännena som syns i den här dräkten. Här får man jobba med andra saker som redskapsspännen och kedjor om man dras åt det hållet.

Jag har även efter detta hittat lite mer källor om textilier från Gotland som jag försöker att sätta mig in i nu. 😊

Källförteckning

Carlsson, D. 1999. “Ridanäs”, Vikingahamnen i Fröjel. Visby. ArkeoDok.

Thunmark-Nylén, L. 1995. Die Wikingerzeit Gotland, Abbildungen der grabfunde. Stockholm. Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakad. Almqvist & Wiksell International.

Barthelmie, C. (Årtal saknas) http://www.kjersti-martinsdottir.de/darstellungen/gotland/index.html (Hämtad 2018-03-28)