Jag har börjat få det svårt att motivera inköp av nyproducerat material till mina hantverk. Jag vet inte riktigt vilken nivå jag ska lägga mig på. Jag vill göra miljövänliga handlingar i allt jag gör. Det är lätt när det kommer till att cykla till secondhandbutiker och köpa gamla kläder och andra saker som någon annan inte vill ha längre. Men när det kommer till att köpa nyproducerad organiskt material i form av tyg och läder är jag där emot mycket mer hämmad.
Framförallt att köpa läder är för mig rätt svårt att rättfärdiga då det rör sig enbart om saker till mina hobbys. Visserligen köper jag inte ofta läder då jag inte är glad i att jobba i det materialet. Men om jag vill göra något återskapande i läder så känns det som att det inte är rättfärdigat att köpa läder för det ändamålet. Dels i att ett djur har dött för att jag ska kunna köpa läder (och jag inte är insatt i vart ekologiskt läder går att köpa och att djuret i fråga har haft ett bra liv och död samt att hela dess kropp kommer till användning) och dels för att det ekologiska avtrycket är orimligt stort för något jag gör bara för att vara glad och som kan bli jätte dåligt och inte går att använda eller att den bara används, om man har otur, knappt en gång om året.
Och det är det som är svårt att rättfärdiga, att köpa nytt material (ylle/ull, linne/lin, bomull, hampa, siden) för att jag vill sy en sak som inte är något jag använder till vardags. Jag har inte heller råd att köpa de mest ekologiska tygerna, fast jag vill ha dem. Garn känns lite bättre då det är längre ner på produktionsskalan, men bomullstråd är fortfarande något jag vill undvika. Och det är inte alltid lätt att få tag på bomullstråd i tygaffärer där jag bor då det är främst syntettråd som står till buds. Framförallt på stora rullar.
Jag vill även arbeta mer i trä och med metaller. Men det är även de något som jag är osäker på vad jag kan köpa in. Även att köpa nya saker på marknader till mina olika återskapanden har hämmats av detta tänkande.
Jag vet inte vad som är en rimlig nivå att ligga på. Jag mår bra av att sy och skapa saker, jag blir glad av att titta på andras hantverk på marknaden och köpa hem saker som kompletterar mina samlingar. Detta ger mig mening och andrum i den gråa vardagen.
Än så länge har jag en del tyg i mina gömmor och material att jobba med så jag kan hålla mig sysselsatt ett tag framöver. Men är jag för hård mot mig själv? Jag köper i stort lite saker, jag försöker äta ekologiskt och klimatsmart, jag cyklar och åker kollektivt om jag ska någonstans m.m. Jag har inte lust att jämföra mig med någon annan och gör inte det heller. Jag är bara mån om vår natur och vill leva i något som kan likna en balans med naturen med de förutsättningar jag har som boende i en storstad i en lägenhet. Och det är därför dessa frågor dyker upp i mitt huvud. Alla kan vi göra vårat bidrag till naturen, men när går man för långt och det bara straffar sig själv? Det är frågan som jag ställer mig själv och måste lösa själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar