Dagens nya ord: Historybounding

 I dag har jag fått lära mig ett nytt ord som ringar in mitt sätt att klä mig på rätt bra. Det är Historybounding. Det betyder att man tar favoritbitar från historiska epokers stilar och applicerar det på din egen stil. Helt enkelt klä dig som du vill och var nöjd med att få se ut som den blandring av intressen som du själv tycker om. Mitt första försök till detta var en svart tjock struthätta i ylle som jag tappade en kall och snöig vinterdag på en buss första gången jag använde den. Det var inte kul, jag suktar fortfarande efter den.

För några år sedan sydde jag mina första knäbyxor. Det var läskigt, jag var nervös för att visa mig på stan i dem. Men med tiden blev jag mer och mer nöjd med mig själv när jag bar dem och i dag har jag mer knäbyxor än jag har långbyxor och älskar det. Många av dessa byxor har jag köpt på secondhand och sen sytt om. Det har gjort att jag har fått extra tyg till mina byxor som jag kan laga dem med. Och tro mig, det har behövts så mycket som jag cyklar!

 Dessa byxor kombinerar jag främst med ett modernt linne när det är varmt och långärmade ylletröjor när det behövs mer värmande på överkroppen. Men mina båturringade tröjor är också trevliga till dessa byxor.

Men gärna även med skjortor, inte så konstigt visserligen då det var skjortor som man hade främst till byxor förr. Det är ju snyggt och praktiskt. De funkar visserligen också bra tillsammans med moderna friluftskläder och för att inte tala om min skinnjacka (som tyvärr är av syntet, men det är vad jag har tills den inte går att använda längre). 

Jag hade till och med skaffat en underbar linnekeps som jag älskade men sedan tappade på väg till tåget hem från jobbet en gång allt för nära inpå när jag köpte den. (Ser ni mönstret med huvudbonader?) Jag sörjer fortfarande den kepsen och hoppas på att köpa, eller sy, en ny.

Jag har även börjat med hatt, dock är problemet hur jag tar med hatten på cykeln. Jag hanterat den lite vårdslöst så den har lite tappat formen. Jag måste lösa hur jag kan ta med mig hatten på ett smidigt sätt utan att den går sönder.

Jag tycker verkligen om att se mig i dessa kläder. Det händer då och då att jag tittar ner på mig själv och känner mig riktigt nöjd med kombinationerna. Jag börjar hitta mig själv.