Svart linneklänning

Jag behövde en sommarklänning som var av linne, för att, svalka, och som gick nedan för knäna, för att jag alltid skulle ha tyg att sitta på, för jag har ingen klänning som sitter riktigt bra på mig. Jag ville även ha mycket vidd runt benen för rörlighet. Fickor var även ett krav. Svart tyg för att jag trivs bäst i svart. Ingen dragkedja eller annan knäppning för att den skulle vara lätt att ta på och av.

Efter mycket funderande kom jag fram till att jag använder den kunskap jag har och utgår från medeltida sätt att göra ett plagg. Detta innebar att det blev fyra våder i fram och bak med kilar mellan sig för vidd i kjoldelen. Då jag även vill ha en liten hälla att hänga handsprit/tvål så funderade jag på att placera en sådan vid ena fickan.

Efter en hel del räknande och skissande upptäckte jag att jag hade mindre brädd än jag hade mätt upp. Det fattades några centimeter. Dock gjorde detta ingenting mer än att hällan jag ville ha inte var en del av mönsterutklippningen i början. Det var en extremt varm dag och det blev snett och vint. Men så tur var märktes det inte i slutändan. Hurra!

Fickan var den enda delen som jag använde ett mönster till. Jag vek in fickan i ovankant som var gjord för byxor och den delen behövdes inte här. Jag förlängde den även så att jag säkert kunde ha mobilen och annat i den. 

Jag syr lätt i hop avigan med rätan och måste sprätta. För att minska detta problem lade jag ut delarna på golvet där de hörde hemma. Där efter sydde jag ihop i följande ordning:

1. Fick-del med med kil/våd

2. Våd med kil

3. Långsida med långsida

4. Axelband  

5. fållning av överdelen

6. (Jämna till nederdelen)

7. Fållning längst ner 

Man kan tycka att detta skulle gå mycket lätt, i teorin var det enkelt. Men jag tänkte fel när jag sydde ihop en av fickorna och var tvungen att sprätta. (Det är som att jag måste sprätta någon gång i alla mina projekt, hm...)

 

När jag sydde ihop långsidorna sydde jag föst ihop våderna tillsammans ner till sömmen som kilen satt fast i respektive våd. Där efter vände jag på sömsmånen så att jag kunde komma åt att sy ihop kilen.

Det resulterade i att kilarna blev helt eller näst intill raka och fina. Jag kände mig så smart när jag kom fram till att jag skulle göra på detta sätt. Lite som en revansch mot felen med fickan.

I min grundplan räknade jag bara med en centimeters sömsmån i ovankanten. På grund av att tyget hade en ojämn kortsida hade jag svårt att avgöra hur långa våderna i fram och bak skulle bli. (Jag hade kunnat dra ur en tråd i tyget för att se vart den var rak. Men på grund av den extrema värmen som var just då tänkte jag inte så långt.) Detta innebar att jag fick betydligt mer sömsmån i ovankant än vad jag hade tänt mig. Men det var å andra sidan bra då jag fick bra stöd till axelbanden samt en mer stadig kant över bysten som gör klänningen mer bekväm.

Axelbanden fästet i sömsmånen innan den viktes in och fästet med breda kastsömmar förhand. Insåg att banden blev lite för långa och ska justeras när jag orkar ta tag i det.

Jag är väldigt nöjd med min klänning! Den är jätte fin och skön att ha på sig. Fickorna blev lite långt ner och nästa gång kommer jag nog placera dessa i mitten av kilarna och istället för mellan kil och framstycke. Detta skulle göra att öppningen inte syns i fallet på klänningen som den gör nu. Jag kommer även att sätta en liten färjad tygbit på insidan av klänningen i ovankant i bak för att göra det lättare att se vad som är fram och bak.

Det bästa med klänningen är att jag kan cykla i den utan att kjolen flyger upp eller att den fastnar i ekrar eller pedaler!