Då det var ett Battle of Wisby år i år så ville jag ha en sen 1300-tals kvinnodräkt. Jag hade för ett tag sedan redan börjat på en tvåskifscotehardie. Tanken var att göra fuskärmar att ha under den av ren lathet. Men under ett tag så lång plagget utan att jag gjorde något på den. När jag skulle ta tag i den igen så märkte jag att jag hade gått ner i vikt. Plötsligt var den inte alls toktajt som den var från början. Då börjande jag fundera på att jag kunde lika gärna göra en mellanklänning att ha den under.
Här har jag tagit avstamp ur The Medieval Tailor's Assistant.
Jag köpte ett fint tunt filtat grönt ylle tyg till projektet. När det är dags att mäta ut bitarna på tyget kommer det ständig återkommande längtan efter långa metalllinjaler. Kanske dags att köpa ett par. :P
Klänningen består av 6 delar: två i fram, två i bak och två ärmar. Efter jag hade kommit en bit fick jag veta att man under sent 1300-tal gjorde vidden med hjälp av bara kilar och att ryggpartiet är bara i ett stycke. Något jag ska ta till mig i framtiden.
Denna klänning kommer ha en snörning i fram. Jag frågade på Vi som syr medeltidskläder om hur det skulle se ut och hur man gick till väga. Jag fick den specifika förklaringen att det skulle se ut så här. Dock är jag osäker på om detta är samma bild som jag tittade på. Hittar den tyvärr inte nu. Detta är extremt specifikt tycker jag så jag bad om referens. Då fick jag tipset att titta på denna gravstaty över katherine beauchamp. Den statyn har en jätte fin och prydlig snörning enligt detta system.
Att sätt fast själva fodret på insidan av klänningen var det enklaste. Där emot när det kom till att sätta ut vart snörningen skulle vara så var det svårare. Trots att jag hade gjort snörning tidigare för länge sedan så var jag väldigt osäkert på hur jag skulle göra. Men med en hel del stöd från gruppen som nyss nämnts samt min andra hälft kom jag igång med detta också.
För att få ut vart hålen ska vara tog jag ett måttband, nålade fast den lite på tyget och förde in en nål vid rätt avstånd. Sen efteråt så mätte jag avstånden igen för att se att det blev rätt.
Att göra snörhål är rätt kul. Det är roligt att först göra ett litet hål med en syl, sedan sticka igenom med en större sak. i mitt fall en stor bennål, och där efter kunna se igenom tyget och när man syr få behålla formen på hålet. Jag kan vara märkligt, men det är något tillfredsställande med detta.
Slutresultatet blev betydligt bättre än när jag gjorde min första snörning. Jag är jätte nöjd! Snodden som jag använder mig av är en påtad liten snodd av ullgarn. Så småningom ska jag väva en med brickband som jag har förstått är mer historiskt korrekt. Var lite för kort tid att göra det inför Visby. Men en dag!
Sen var det dags för att göra knäppningarna för ärmarna. Efter att ha gjort massa knappar så var det dags att sy fast dem och göra knapphål. Nästa panikångestgrej. Jag medger att jag är för extrem i min ångest för att göra detta.
Efter en massa påtryckningar från min andra hälft samt tips från ovan nämnda sidan på hur nära kanten som fodringen skulle vara så kom jag igång och fick klart den första ärmen rätt snabbt.
Jag är jätte nöjd med resultatet. Det kommer ta ett tag för mig att vänja mig med att ha en klänning med knappar. Färgen är också något jag måste vänja mig med. Efter att i flera år springa runt i en röd mellanklänning inspirerad av 1400-talets andra hälft med lösärmar i Visby så har jag aldrig känt mig så anonym som jag gör i denna klänning. Jag är mycket kluven till vad jag egentligen tycker om att bära den. Jag vet att den ser bra ut (trots vissa missar i konstruktionen för att vara lika HK som jag ville ha den) och jag hoppas jag kommer trivas mer i den så småningom.
