Experiment med tryck på tyg.

Jag har under längre tid velat trycka egna motiv på kläder. Därför köpte jag tyg färg. När jag satte mig för att göra mitt första tryck så blev det bara skit av det. Färgen som jag valt, gul, var så konstig att hur mycket jag än hade på tyget så täckte det inte ordentligt. Jag lyckades tillslut att få ett extremt tjockt lager och lät det torka. När jag tittade på tyget igen ett halvt dygn senare så hade nästa all pigment i färgen försvunnit. Mitt förtroende blev het grusat. Men efter att min fästman hade testat samma färg och de andra konstaterade vi att det var den gula som var usel. Med detta väcktes åter min lust att göra motiv på tyg.

Andra gången var det samma motiv som förra gången, en figur som är vår inofficiella symbol för brottningsgruppen i den fäktförening jag är med i, denna gång skulle den bli i svart. Jag använde en plast som tydligen är gjord för just dessa ändamål att göra mallen i. Färgen duttade jag på med en helt vanlig disksvamp, funka jätte bra! Blev lite för mycket färg, men annars så är jag väldigt nöjd. Visst rann färg under mallen, men det var nog mest för att mallen var för tunn på vissa ställen. Tyget är lite svårt att få rakt och det påverkar nog det hela också.

Efter detta kunde jag inte bärga mig till jag gjorde ett nytt motiv! Denna gång blev det min bror Jörgen Fundins snygga döskalle motiv som utgångspunkt.

Först ritade jag av bilden från min dator på ett papper för att sedan föra över den till plasten. Samma som förra gången. 

Det är inte det lättaste att klippa ut ett motiv i plasten. En kort vass sax är det bästa redskapet enligt min mening.

Efter att i evigheter klippt, vilat handen och klippt igen så kunde jag placera motivet på tyget!

Jag är extremt nöjd med resultatet! Denna grova variant av motivet passar väl med dess utformning. I detta fall använde jag kanske lite för lite färg. Men det blir mycket bra ändå! :D

Amidala Padme cosplay

Jag är rätt ny inom cosplay. Jag har bara gjort en dräkt innan denna som kan räknas som detta efter ett försök att göra Artur Dent i Liftarens Guide Till Galaxen till en maskerad för tio år sedan. Min första har jag redan bloggat lite lätt om och är en Star Trek uniform från originalserien. Denna skulle jag bära på Scifi-mässan i Stockholm förra året, som jag även gjorde. Efter att ha blivit väldigt nöjd med den beslöt jag mig för att göra en ny cosplay till årets upplaga av mässan.

Efter att ha funderat en del beslöt jag mig för Amidala Padme, hennes vita dräkt från Star Wars ep. II.

Amidala Padme från Star Wars ep. II.

Min tanke var att försöka komma billigt undan och slippa göra så mycket. Så jag drog ut på stan för att köpa tröja, byxor, skor och skärp. Det gick rätt bra måste jag säga. Tröja, byxor och skärp kom jag ner på ca 150 kr. Glad i hågen försökte jag hitta skor som passade till detta, ett par armband samt tyg för manteln och bältesväskorna. Detta gick inte lika bra, men mer om detta längre ner.

Tröjan är en vanlig tröja som man kan köpa lite var stans antar jag. Jag sydde på band vid bysten för att illustrera den sömmen samt inramningen under halsen som jag sedan fyllde med sydda väck i tyget. Halsliningen var för djup för mitt tycke då pademe har en rätt hög krage. Det bästa jag kunde göra åt detta var att sätta ett band som förlängde mudden runt öppningen. Sömmarna på ärmarna struntade jag i.

Insåg att det inte är så lätt att sy fast ett styvt material på ett
stretchigt. Men det gick! 

Byxorna var bara vanliga tajts i två lager. :)

När det kommer till skorna så köpte jag ett par låga tygskor i vitt. Dessa sydde jag sedan på fuskläder och två ärvda dragkedjor efter mormor. Visserligen var en av dragkedjorna blå, men det gjorde inte så mycket.

Tanken var först att jag skulle "bara" sy fast dragkedjorna och sätta på denna del som en damask på skon med en resårband under foten. Men plötsligt så satt jag där och sydde förhand fast dem på skorna. :P

För att veta hur min mall skulle se ut så var jag tvungen
att mäta upp foten.

Så här blev mallen tillslut.

Som vanligt när jag inte har tålamod att helt tänka efter vad jag
 gör så blev dragkedjorna på samma sida av damaskerna. När jag
 insåg detta så kunde jag placera den mer synliga dragkedjan på
 insidan av foten. 

Sömmen satte jag bara i fram över själva foten... 

...Detta för att det var den delen som var
enklast att sy samt att det troligen skulle
bli svårt att sätta ner foten i skon annars.

Benskydden och väskorna är de delar som jag har lagt ner mest möda på. Jag har aldrig gjort något sådan förut och valde därför material som jag kände till och fanns nära. Tyget som jag använde var samma fuskläder som i skorna. Som skenor använde jag liggunderlag. Att limma ihop dessa delar var inte det lättaste för en okunnig person. Men det gick tillslut att få fast delarna. Själva utterkanten på benskydden sydde jag ihop i stället för att limma. Banden som fixerar benskydden runt benen gjorde jag av fusklädret och satte dit kardborreband för att låsa ihop dem med. Jag blev väldigt nöjd med resultatet!

Från vänster: Mallen, liggunderlaget, alla delar till benskyddet
klar för ihop limning.

Benskyddet klar för användning!

Jag gjorde bara två väskor till denna dräkt. Detta för att jag inte hade någon bra bild på den tredje och största väskan samt att jag inte ville ha ett tomt hölster när jag inte har försökt göra ett vapen. Jag ritade en mall för vardera del, klippte ut delarna i fuskläder och sydde ihop. Blev faktiskt riktigt nöjd.

Så här blev den lilla väskan.

Så här ser mallen ut för den lilla
väskan.

Mallen till den stora väskan.

Så här blev den stora väskan.

 Armbanden var något som blev lite knivigt. Jag hittade inte något av metall som såg bra ut att köpa. Jag började därför experimentera med reflexter som man slår mot handled eller ben så blir det ett armband. Denna lade jag då aluminium folie runt. Såg bra ut första gången, men sen funkade det inte mer.Var dessutom för slappt. Men en gång när vi var på stan och skrotade så såg min fästman en rulle med hårt papper som hade står/silver yta och tyckte jag skulle testa med det. Det gjorde jag och det blev mycket bättre. Stommen är det samma under och är nog fortfarande den bästa lösningen som jag kunde komma på.

Armbandens baksida.

Armbandens framsida.

Till manteln hittade jag ett underbart ylletyg sed grov struktur. Dock var den rätt dyr så jag hade inte råd med så mycket.Tyvärr så har jag inte hittat några bra bilder på hur manteln är konstruerad och det innebar att jag fick helt enkelt köra på känn. Jag gjorde en cirkelmantel och gjorde ett snitt för huvudet i mitten. När jag tog på mig den så såg det extremt fånigt ut. Det var snarare Mio Min Mio känsla än Padme då den inte ens gick ner till baken! Efter att ha klurat lite så flyttade jag upp öppningen till ena kanten av manteln för att få så mycket längd som möjligt bakåt.

Håret var ett stort problem trodde jag innan. Mitt hår är inte långt nog för att göra en sådan knut på och jag är inte alls bra på hår. Som tur var har jag löshår i min egen hårfärg som sitter fast på en hårklämma. Den satte jag mig ner och snurrade hårslingor till förbannelse och satte upp med hårspännen. Det blev riktigt bra!

Första försöket med frisyren. Inte så illa. Jag fixade till den lite
mer inför själva mässan.

Så... hur blev slutprodukten av detta då? Jo så här:

Bra och dåliga sy program på tv.

På tv brukar man kunna se program där folk som tävlar i att sy och det handlar oftast om modekläder. Det är sällan som jag tycker något av det som de syr är snyggt. Inte ofta heller som jag känner mig inspirerad av dem att göra något själv. I mångt och mycket känns programmen, inte alla tack och lov, vara gjorda för att de ska gnälla på varandra. Något som jag finner extremt ointressant. Jag vill bara veta vad det är för utmaning, hur det går för dem att sy och resultatet. Vem som vinner är för mig oftast ointressant.

Nu i höstas har det gått två underbara program på Ur.se som går tvärt emot dessa program. Ett av dessa är Kvalitet (http://www.ur.se/Produkter?q=kvalitet) och handlar om kläder i stort. Här får man veta vem som tillverkar vad, vilka material som finns och hur de framställs, vad man ska tänka på när man köper saker eller fixar till det man har och mycket mycket mer. Helt underbart program som jag starkt rekommenderar till alla!

Det andra programmet heter Sy, sy, sy (http://www.ur.se/Produkter/184049-Sy-sy-sy-T-shirt) och handlar om en grupp ungdomar i olika åldrar som får sy kläder helt efter sina egna intressen. I vardera program går de även igenom vissa kläders historia som t-tröjan, luvtröjan och klänningen. Detta är ett program som verkligen inspirerar mig att vilja sy och det är så skönt att se folk som syr för att de vill inte för att de ska vara bäst och vinna. Dessutom är det skönt att höra en programledare som säger att det är okey att det är lite snett och vint på det man gör, du har ju ändå gjort den själv! Man behöver höra det i bland, speciellt när man som jag har massa sjukt duktiga människor som vänner som skapar underbara kreationer hela tiden. Då behöver man någon som säger, lugn det är ju jätte bra det du gör ändå!

1700-tals ficka till vardags.

I dag talade jag med min mamma i telefon. Inget nytt med det. Dock var det så att jag nu likt många gånger annars när jag är hemma så lufsar jag omkring i en lös klänning. Denna klänning har inga fickor och som den fickberoende person jag är så blev jag redigt frustrerad. Jag måste fixa en ficka!

Då tog jag fram ett mönster jag har fått för länge sedan på en 1700-tals ficka som man knyter runt midjan. Sen letade jag fram ett svart ylletyg som skulle bli bra till fickan. Jag är, som kanske redan har framgått, en person som älskar att gå i svarta kläder. Så denna ficka var bara tvungen att bli i svart. Att det blev ylle är för att jag, som sagt, försöker bli mer ylleanvändare till vardags. Ylle är bäst helt enkelt!

Fickan blev så enkel den kunde bli. Jag sydde en söm som håller ihop påsen, öppningen behövdes inte fållas då tyget inte fransar sig och en bit av tyget som blev över klipptes till rem. remmen syddes dit med några stygn på maskin. Så vips hade jag en ficka att ha telefonen i och så kunde jag tala vidare med mamma utan att behöva hålla i telefonen! :D

Näsduk blev kjol!

Jag har enda sedan flera år tillbaka velat göra kläder med hårdrocksmotiv. Men det är svårt att hitta sådant. Därför har jag köpt på mig en del snusnäsdukar som jag planerar att sy kläder av.

Först ut är en kjol som jag sydde i dag. Det är fyra snusnäsdukar som kostade 55 kr styck som jag sydde kjolen av. Dragkedjan är en gammal som jag har ärvt efter mormor som hon vid något tillfälle har sprättat av ett plagg.

Mönstret jag använde mig av är Sofias Ateljé. De gör en massa medeltidsaktiga mönster och är ofta det som man börjar med när man ska göra medeltidskläder. Mest för att de typ finns överallt att få tag på och är enkla att använda. Det mönster jag använde här kommer jag inte ihåg exakt vad den heter då jag hade mönsterbitarna utklippta och låg tillgängliga till hands. Mönstret består av fyra delar i fram samt fyra i bak. Man kan välja om man vill vika tyget i mitt fram och bak för att slippa sömmar i mitten, precis som jag gjorde i detta fall. Dragkedjan sitter i ena sidan.

Jag är mycket nöjd med resultatet! Med tanke på att jag inte har haft rätt färg på tråden så ser det riktigt bra ut. Jag sparade ovankanten på s.näsdukarna för att slippa sy en egen kant (även för att jag just inte har någon svart tråd hemma för närvarande). För att sömmen vid dragkedjan inte ska synas så mycket sydde jag den förhand med så små synliga stygn som möjligt. Nederkanten orkade jag inte sy förhand på detta sätt så den väntar jag med tills jag har svart tråd. J

Tre museer två städer en dag!

I går besökte jag Museum Gustavianum, Uppsala Domkyra samt Historiska i Stockholm. Det var tufft men det gick!

Anledningen var att jag hade några tågresor att göra av med samt att min nyfikenhet av dessa tre utställningar var enorm. Av erfarenhet visste jag att både Gustis och Domkyrkan skulle bli snabba besök för att det var just två föremål jag ville titta på. När det kom till Historiska museet så var det en del av den permanenta utställningen som jag ville se och ville kunna ta det lugnt när jag var där. Så det blev Domkyrkan först, den öppnade tidigast, sen Gustist för att dra till historiska på eftermiddagen. Det gick perfekt!

Uppsala Domkyrka: "Himlen är här" utställningen.

Detta är en utställning där de har samlat föremål från Upplands kyrkor. Här var det en väggbonad som jag var bara tvungen att se. Den är daterad till sent 1200-tal och kallas för Skogbonaden. Den kommer från Skogs församling men tillhör nu Historiska museet (Där jag samma dag sedan såg en fotokopia på den där den egentligen bor.:P).

När jag tittar på detta så börjar jag faktiskt bli intresserad av att brodera. Det är stora ord för att komma från mig. Största anledningen är egentligen att jag vill ha en väggbonad men inte behöva betala någon annan för att göra en.:P

Det var så intressant att se hur de hade broderat samt att kanterna, iallafall, bestod av små bitar textilier som satt ihop! Men hur mycket av denna bonad som är konserverad vet jag inte. All information som fanns vid föremålet var detta:

Museum Gustavianum: "Bucklor på behagen - vikingatida kvinnodräkt berättar" utställningen.

Detta är en tillfällig utställning i serieformat kan man säga. Den baseras på Annika Larssons kommande bok om vikingatidens kvinnodräkts fynd från gravar. Boken har sju kapitel och utställningen kommer att vara under sju månader var av en månad per kapitel. Just nu är det "Välkommen på maskerad. Tema klänning med släp" som står på tapeten.

I fokus i montern var ett släp som Annika har skapat efter att ha studerat det arkeologiska materialet från kvinnogravar i Gamla Uppsala, Birka och i Ryssland. Jag känner Annika sedan tidigare och har länge följt hennes forskning med spänning. Hon har med hjälp av en duktig tecknare ritat av det mönster som finns på det ryska materialets cidentyg och tryckt upp det på tyg som hon har sytt fast på släpet. Så nu kunde man se detta i montern. Jag var bara tvungen att gå dit och se detta!

Det är helt otroligt hur snyggt tyget är! Känner ett starkt ha begär efter att fått sätt resultatet. Jag hörde av mig till Annika och frågade om de skulle börja sälja tyget. Det lät som om de jobbade på det. Jag hoppas sannerligen att det blir av för jag vill ha!

Mer information om utställningsserien finns på denna sida: http://www.gustavianum.uu.se/utstallningar/tillfalliga-utstallningar/bucklor-pa-behagen---vikingatida-kvinnodrakt-berattar/. Där man kan få tag på PDF:er över de tidigare utställningarna och se vad nästa utställning kommer handla om.

Historiska Museet: "Masaken vid muren - slaget om Gotland 1361" utställningen.

Detta är en del av den permanenta utställningen på Historiska. Den har varit där ett bra tag känns det som och jag har inte kommit iväg förns nu. Då jag har länge velat se utställningen så gick jag in med stor förväntan på museet. Där emot tog det en bra stund innan jag hittade rätt. Jag fattade inte hur man skulle gå. :P

Utställningen om slaget var beläget i tre rum kan man säga. Ett med en projektor som visar bakgrunds historien för besökarna. Mycket roligt gjort. Sen kommer man in till föremålsrummet. Där var det massa rustningar och andra arkeologiska föremål. På ena väggen spelades upp en film som de hade spelat in under återskapandet av slaget vid ringmuren för några år sedan. Så ballt att se det på det viset. Jag stod där och log glatt för mig själv för jag tänkte tillbaka till förra året då jag beskådade de två återskapade slagen under medelidsveckan som gjordes då. I detta rum fanns även en förklaring hur det gick till när dansken kom m.m. Säkert mer som jag inte såg också. :P

Rummet efter detta var ett rum för alla  som älskar att känna, prova och se folk ta på sig historiska kläder! Jag stod där och tittade länge och väl när de visade hur en dansk och en gotlänning tog på sig sin rustning inför slaget. Sen fanns det även en monter med massa ben från folk som stupat i slaget. En rad med dessa hade de även gjort animerade filmer till om hur det kunde ha sätt ut när personen blev skadad. Jag kunde inte låta bli att filma två av dessa. Här kommer en av dem. :D

Som arkeologen jag är var jag tvungen att gå igenom forntider utställningen samt vikingautställningen. Jag kommer nog aldrig att tycka om forntider 2. Så synd att enda sättet att få se vissa roliga föremål är i en kontext där du ska tänka mer på sig själv än att lära dig vad sakerna är och varför man hade dem. Men sånt är livet.

När jag gick in på vikingatiden kan jag inte låta bli att titta på lås, nycklar och Mästermyrkistan. Jag har sedan tidigare forskat om lås och nycklar samt skrin från sen järnålder. Dock har jag inte lyckats så bra med att skriva artiklar och få dem publicerat. Detta har gjort att jag lade all forskning på hyllan. Men efter att ha tittat på dessa föremål i utställningen så kunde jag inte sluta tänka på det. Järnåldaren i mig har vaknat till liv!

Jag måste även tillägga att jag är besviken på museibutiken som inte har något med dräkterna i utställningarna att göra. Det samma gäller på Nationalmuseum i Danmark. De har så sjukt häftiga saker. Kan de inte försöka att ge ut lite enkla foldrar eller något åtminstone?

Namn byte på bloggen

Jag har ändrat i namnet från Sömnad och dylikt till Sömnad och saker. Detta för att jag har ett brinnande intresse för historiska saker, framförallt järnålders lås och skrin samt Uppsalas 1500-tals historia.

Från början ville jag bara lägga ut lite saker om mina klädprojekt. Men nu blir jag mer och mer sugen på att även få med mina andra intressen. namn ändringen är inte så stor och jag hoppas där med att folk inte blir förvirrad av detta.

Mega kram på er alla!

Tankar om fiskbensmönstrat tyg.

Det finns, som det ska vara, olika åsikter om vikingatida tyger. Inte så konstigt då det vi har här uppe i Sverige är bara små fragment.

En stor skillnad finns det rörande fiskbensmönstrat tyg. En del anser att detta inte användes till kläder, kanske bara till inredning. Andra anser att detta visst användes under vikingatiden till kläder. Fiskbensmönster är en typ av kypert teknik. Man lägger varpen på ett sätt så tyget får massa V:n i sig. Om man väver ett V och sedan väver tillbaka åt samma håll som det var tidigare så blir det en fyrkant. Det kallas diamantkypert, får den en prick i mitten kallas det nålsöga. (Jag hoppas jag har förstått principerna rätt då detta är inte riktigt mitt område.) De som anser att fiskbensmönstrat inte är en del av de tyger man använde under vikingatid till kläder talar om att det var de andra två kypertvävteknikerna som man använde sig av till klädestyg.

Här är exempel på fiskbensmönstrat
och gåsöga samt diamantkypert.
Det är otroligt vad snygga linnehanddukar är!

Jag tror nog att fiskbensmönstrat användes till både lite av varje. Själv så har jag haft fiskbensmönstrat till mina vikingatida kläder förut och kommer fortsätta med det. För några dagar sedan kom jag över ett jätte fint fiskbensmönstrat ylletyg på Erikshjälpens butik. Det var inte så mycket men kommer räcka till en kaftan till mig. :)

Anledningen till att jag kom in på hela diskussionen om kypert var att jag hade köpt tyg, frågat folk på ett forum om vad jag kunde göra för historiska kläder i det tyget. Tyget var fiskbensmönstrat och fick då svaret att det inte var populärt under medeltiden (den tid som jag ville sy något till) eller vikingatid. Jag blev då fundersam och kontaktade min gamla chef som även är textilarkeolog och fick svar att visst kan du använda det till vikingatid. Jag fick även veta att hennes bok om vikingatida kvinnokläder, som hon håller på och gör nu, finns i utställningsform som tillfällig utställning på Museum Gustavianum och är en serie som har varit under ett tag och kommer att fortsätta några månader till! För den som är nyfiken så går det att få tag på den via deras hemsida i pdf format!

Ni kan nå det här!

http://www.gustavianum.uu.se/utstallningar/tillfalliga-utstallningar/bucklor-pa-behagen---vikingatida-kvinnodrakt-berattar/

planer på coterhardie och knäbyxor

Helgens aktivitet med medeltidajacktfest som min förra text berörde var en helt underbar tillsällning! Till min förvåning så finns jag med i filmformat från tillsälningen på deras blogg: http://themedievalhunt.wordpress.com/2014/09/26/a-feast-for-hunters/. Alltid lika merkligt att se sig själv röra på sig och prata.

Nu när det börjar bli kallat och hösten är här betyder det att man vill ha varmare kläder. Behovet av att ha yllekläder gör sig mer påmint än någonsin i vardagen. Tyvärr har jag inte det jag främst vill ha på mig, svart, i ylle väg i min tyglåda.

Det svarta tyget till vänster är ett försök till att göra ett par knäbyxor.
Dessa är dock alldeles för tunna för denna tid på året.

Inte heller speciellt tjocka tyger. Detta måste jag göra något åt. Jag har planer på att göra knäbyxor i svart ylle. även tröja samt klänningar efter coterhardie mönster. Dessa tänkte jag mig vara i svart, mörklila samt mörkgrönt. Mer varma intensiva mörka färger vill jag ha. Får se vad jag kan få tag på.

Jag har en stor förälskelse i knäbyxor. Inom HEMA (historisk europeisk fäktkonst) så är det en del av våran träningskläder.

Jag tycker det är riktigt snyggt med  byxor som är lite lösa runt benen som slutar under knät så man får se välformade vader under i ett par snygga strumpor. (Strumporna på denna bild är dock inte så snygga. :P)

Jag vill kombinera coterhardie med knäbyxor, knästrumpor, låga skinnskor och ha min jacka som är baserad av våra brottarjackor (se mitt första inlägg). När jag är klar med mina kläder som jag vill ha så kommer jag nog se väldigt annorlunda ut mot andra. Men det viktigaste är att jag kommer då vara nöjd och glad, för att inte tala om extremt bekväm! :D

Coterdie, första försöket

Jag hade planer på att göra en coterdie som hade knappar i ärmar och i fram. En riktig ordenlig sådan efter att ha gjort en toile efter konstens alla regler. Sagt och gjort. Jag tog fram bibeln och slog upp detta.

Med hjälp av min underbara fästman som gjorde nålandet så växten en toile fram ur det sönder klippta påslakanet. Detta ritade jag sedan på mönsterpappret som tillslut fick en form som såg rätt bra ut. Det var inte det lättaste. Ena sidan ritade jag av fel och upptäckte det inte för än jag hade klippt ut den! Nåja, det var bara att göra om det. :P

Sedan var det dags att klippa ut bitarna i tyget. Nervigt var det då tyget var inte så mycket som jag trodde det skulle vara. Så ryggpartiet blev en kompromiss. I stället för att vara två olika delar så blev den en gemensam med utklippning där det gick in i svank och.

Då min symaskin är trasig och jag hade bara några dagar på mig så blev jag tvungen att sy förhand raksömmarna. Med tanke på att jag inte skulle ha något foder i plagget så kunde jag inte göra min vanliga söm för att sy ihop fyra lager tyg samtidigt och som går fort att göra. En vanlig kastsöm var det som måste göras. Detta är något som jag inte är van vid och brukar inte bli så bra. Men det gick inte att hjälpas. Sy kastsöm var det som skulle göras. Efter att ha fått en aha-upplevelse så vände jag tyget så att jag höll sömmen lodrätt i stället för vågrätt som annars. Genom att sy uppifrån och ner så gick det betydligt lättare att sy. Man lär så länge man lever! Nu har jag insätt att det inte är så himla svårt och jobbigt att göra kaststygn om jag syr på detta vis. :D

Då tillfället jag skulle ha dräkten började komma närmre så visade det sig att jag hade en dag att gör knäppningar på. Jag hade redan sytt igen ärmarna av rena farten när jag gjorde dem så där var det ingen idé att tänka knappar. Efter att ha frågat de förträffliga medlemmarna i gruppen ”Vi som syr medeltidskläder” på FB om hur jag skulle göra så kom jag fram till att sy igen cotehardien var det som det fick bli. Jag var lite orolig för att inte få igenom huvudet. Men det var det inget problem med och jag kunde ha den utan problem. Plagget blev tyvärr lite stort runt bröstkorgen. Men det kan jag ju alltid fixa sen!

Efter att ha sytt ihop plagget i fram och kastat ärmar, halslinning och nedre del med rött garn så var jag klar några timmar innan midnatt! Glad i vågen testade jag mina kläder och fick beröm av min älskling. Detta beröm ska dock han ha stor del i för utan hans hjälp hade det inte gått.

Tillställningen var ”Feast of St Eustace” och ägde rum i Håga, en känd bronsålder trakt(!), i utkanten av Uppsala. Det var underbart placerat i en sänka och planerat av två helt underbara personer! Kvällen var härligt trots att jag inte hade mina glasögon på mig så jag fick se suddigt.

Jag fick låna en påsmössa då jag inte har någon mössa själv för sent 1300-tal. Insåg att en sån mössa var kul att ha så det får bli nästa sak att göra! :D

På gång … 2

Jag har nu två saker på gång:

Den första är en Cotehardie som är en 1300-tals jacka. För att kunna göra den så har jag gjort en toile som är en mall av hur min kropp ser ut. Med den mallen kan jag göra alla möjliga typer av plagg sedan. Sjukt bra!

Det här är boken jag
följer i denna situation.

Den andra är en costplay dräkt baserat på Amidala Pedmes dräkt när hon är ute i strid. Denna dräkt blir, till skillnad mot ovan, en budjet grej som inte kommer vara ett försök att göra den helt korrekt. Bara ett försök att likna henne. Detta kommer vara en stor utmaning för mitt psyke då jag inte alls gillar att göra saker långt ifrån det jag ser att det egentligen ska vara. Anledningen till detta är två saker. 1) Min symaskin har gått sönder. :´( 2) Jag inte har tid eller råd att försöka hitta rätt tyg, skor m.m. Så det får bli som det blir. Men kul är det ändå!

Padme, en av få saker som gör episod ett till tre uthärdliga.

Lösärmar

Till min 1400-tals klänning har jag varierat ärmarna i tre olika stadier, var av den andra helt utan ärmar i väntan på att skapa rätt ärmar. Detta för att mönstret jag använde mig av inte förklarade hur jag skulle göra ärmarna ordentligt. Detta har inneburit att mina första lösärmar, gjorda av samma material som klänningen, blev för korta eller helt enkelt fel.

Vänster är det första ärmen jag gjorde och till höger den nya.

Till förra medeltidsveckan köpte jag ett blått brokadtyg som jag under veckan sydde nya ärmar av. För att få fast ärmarna krävs det nålar som de sitter uppe med. De nålar jag köpte först var av koppar och klarade inte alls av påfrestningen. De böjde sig och var förkorta, detta resulterade i att plaggen inte satt ihop.

I år hade jag inte bara rätt ärmar till klänningen, nu köpte jag även rätt typ av nålar. Det var en fröjd att sätta fast ärmarna denna gång. Det gick smidigare och det kändes stadigare än någonsin. Ren lycka spred sig i kroppen. Nu kan jag vara lika snygg som på målningarna!

Bilden är från 1400-talet. Källan vet jag dock inte.