Det var dags att göra en ny mellanklänning i sent 1400-tals stil. Jag letade runt bland bilder och fastande för Rogier van der Weydens målning The Deposition Davies pl 1. Det är en fantastisk gul klänning där som jag kände att den ville jag göra. Dock är målningen från ca 1435. Lite väl tidigt för min smak. Men jag fann sedan att detta motiv har används av en annan målare; Starck triptych mästaren i verket The Raising of the Cross från ca 1480/1490. Det är en blå klänning och ser inte exakt ut som den gula. Men likheterna är för många för att jag inte skulle se ett samband. Jag misstänker att denna mästare har använt sig av Rogier van der Weydens orginal, även skisser finns att hitta på nätet, och gjort en egen tolkning av det. Detta tycker jag ger en indikation om att denna klänning inte helt är omodern när den senare målningen gjordes. Jag kan missa saker i ikonografin i bilden och m.m. men jag tycker ändå det ger mig nog på fötterna för att kunna använda denna klännings typ under sent 1400-tals återskapande.
Jag hade köpt ett vackert gult ylletyg som jag gjorde klänningen i. För att lösa mönstret kom jag fram till att det såg ut som att den bestod av 10 delar: kjolen är en, ovandelen är fyra, kragen tre (x2) och ärmarna.
Då jag inte har gjort något sådant förut som en krage i denna stilen så tog jag råden från min fästman om formen på delarna. Det visade sig vara en bra strategi. Varje del är i två lager som fodring för att göra kragen mer stabil.
Då jag inte fann något på målningen, som är mycket detaljerad, över fler sömmar än den i sidan på kjolen beslöt jag mig för att göra den i ett helt stycke och sätta sömmen i sidan. Sprundet till snörningen klippte jag upp i fram. Då jag inte kunde se på någon bild hur nederdelen på sprundet såg ut så var det något jag fick chansa mig till.
På målningen har klänningen indragningar på kjolen mot midjan. Jag försökte först återskapa dem med att sy ihop vecken. Men det blev inte snyggt alls. Så jag valde att låta vecken jag hade gjort vara. Först efter att jag hade gjort detta såg jag en inzoomad bild på midjepartiet av målningen och såg då att det tycktes vara en söm som gick en bit ner på kjolen från midjan nedanför indragningarna. Dock var bilden inte över hela bilden av henne och jag kunde då inte lista ut vad denna söm var för något. Jag gissar nu att det kan vara en söm som fäster ihop kjolen med ett foder tyg i avvikande färg som man ofta ser med uppvikta kjolar. Men det kan jag inte säga att det är så, bara spekulera.
Klänningen är snörd genom ringar. Det syns tydligt i nederdelen. Men det är svårt att se hur det förhåller sig i överdelen. Men många andra bilder har ringar på insidan. Kan vara så i detta fall också. Kan dock vara så att det är snörhål i stället likaväl. Men jag har inte sätt någon annan målning som antyder att sådant förekom. Så jag väljer då att använda mig av ringar på insidan av klänningen i överdelen. Än så länge har jag inte satt i ringar nedanför midjan. Detta för att det finns många bilder där det inte alls ser ut att vara snörade under midjan. Men även för att de ringar jag har inte alls liknar de på målningen. Jag har visserligen på senare tid fått reda på hur egengjorda ringar kan se ut. Men än så länge kör jag på dessa homogena metallringar som jag hittade i en stort textilbutik. Dock med sina 1 cm så missänker jag att de är lite för stora i jämförelse med ringarna på den aktuella målningen. Även på andra målningar där ringar syns ser mindre ut än de jag har köpt.
På den aktuella målningen är det svårt att se om klänningen har foder eller inte. Dock ser det ut som att det går sömmar längs med öppningen i fram som indikerar att det kan röra sig om linnefoder som stärker upp öppningen. Av den anledningen sydde jag bara fast linneremsor på insidan som stärkning och som jag sydde fast ringarna på. Jag satte fast linne i fodret på överdelen först för att kunna sätta ringarna och justera kjolen bättre när jag kunde snöra klänningen ordentligt på överkroppen. Sedan efter att jag var klar med anpassningen av kjolen, som tog en bra tag för att få den i midjan, så satte jag dit linnefoder i nederkanten också.
Bandet till klänningen består av ett brickband i ylle gjord med två brickor som är trädda åt samma håll som gör att bandet vrider sig runt sin egen axel och gör bandet starkare. En teknik jag lärde mig här.
Jag stötte på många problem under detta projekt. Först att lösa mönstret som inte stämmer med något jag gjort tidigare. Sy väck har alltid varit svårt och något jag kämpade länge med. Men det största kruxet var att jag har gått upp i vikt sedan jag klippte ut delarna till ovandelen. Något som märktes tydligt i ärmarna som jag tack och lov hade tillräckligt mycket sömsmån att jag kunde sy ut dem. Trots detta är jag förvånad över hur väl den sitter på överkroppen. Så nu är jag glad över klänningen och längtar tills jag kan få bära den i något sammanhang.
