Gult burgundiskt bälte, sent 1400-tal.

Mitt färdiga burgundiska bälte.

Jag fick i födelsedagspresent en sölja och remändesbeslag i burgundisk stil förra året. Försäljaren hade sagt att den är gjord efter Rogier van der Weydens målning "Porträtt av en dam". Dock ser den inte ut som någon från någon bild jag har lyckats hitta. När det komme till datering på beslaget så dog konstnären 1464 och beslagen som han målade av kan inte vara nyare än så. Dessa bälten som beslagen användes till är breda och är oftast av siden tyg eller vävda band av siden eller ullgarn.

Burgundiska beslagens framsida.

Burgundiska beslagens baksida samt nitarna.

Jag lyckades inte hitta några fynd på liknande bälten i Sverige. Däremot finns det en hel del målningar, av Albertus Pictor bland annat, i svenska kyrkor med breda bälten. Min lila ytterklänning och min nyaste verk, blågrön överklänning med röda detaljer, behöver båda lite bredare bälte så nu var det dags att komma igång med ett bälte till dem.

Efter att ha tittat på ett antal målningar från svenska kyrkor från denna tid fann jag att de breda bältena oftast hade en gulaktig, bege eller brun ton. Därför valde jag att göra mitt bälte i ett ljusgult tjockt garn. Tjockleken var i detta fall viktigt för att jag skulle väva bandet med brickor och hade bara 20 brickor till mitt förfogande. Från Västeuropa finns det en del målningar och andra avbildningar på kvinnor som väver brickband från denna tid så det kännes rätt att väva bandet i stället för att skaffa tyg och sy ett.

Mönster, brickor, garn och beslagen till bältet.

Då bandet ska bli brett så valde jag det tjockaste garnet jag kunde hitta med rätt färg. Jag valde även att använda mina största brickor till detta för att det skull vara lätt att vrida på dem och inte skär av varpen. Mina brickor var som sagt 20 stycken och det var precis rätt mängd i relation till bredden på garnet för detta projekt. När det kom till val av mönster på bandet tittade jag på denna tavla där man kan se hur själva bältet är vävt. zoomar man in så går det att se att bandet i änden har ett visst antal brickor som har varit trädda på ett sett som har skapat ett fiskbensmönster. Men detta mönster har även varvats med ett rutmönster. Men det var för avancerat för att jag skulle försöka mig på det. Dessutom hade jag bara en färg på barnet och det kändes överflödigt att försöka mig på ett mönster som knappt kommer synas.

Här kommer en studie i testa helt nya saker och att göra saker mer besvärliga än vad det behöver vara. Jag har aldrig gjort så pass brett band tidigare så jag var lite orolig för hyr jag skulle hantera varpen för att det inte skulle bli förstört innan jag fick upp det på vävstolen. Jag är dessutom i stort helt självlärd i vävning så det bäddar för en hel del problem. :P

När jag hade börjat med att lägga upp varpen...

I slutet när jag inser att halva varpen hänger!
(Inser efteråt att jag har råka skuta ihop stolarna.) 

Här syns det hur mycket garn som blev
över efter att jag spände varpen. I korgen
ligger det som var kvar av den ordinarie
garnnystan.

Likt många gånger tidigare använde jag mig av två stolar att lägga upp varpen runt. Jag måttade att den skulle bli 150 cm plus lite till. Dock stod det saker i vägen i rummet jag gjorde detta i och jag var lite för trött i huvudet för att förstå att jag höll på och drog ihop stolarna mot varandra medan jag gick runt och drog barnet varv efter varv. Efter ett antal varv insåg jag att det hängde varptrådar på sidorna. Allt var inte spänt. Utan att förstå vad som hade hänt började jag strama åt varpen. Det tog sin lilla stund och jag fick med mig en nystan med garn över efteråt. När jag sedan hade klippt loss varpen tittade jag på längden på garnet och inser att det är mycket kortare än vad jag hade väntat mig. Nu gällde det att så lite garn som möjligt tick till spillo!

För att "kamma" ut varpen hängde jag
dem i gardinstången.

För att varpen skulle bli någorlunda jämnlång "kammade" jag ut den genom att ta stöd av gardinstången. 

Lägg till bildtext

Efter att ha googlat runt på en del bilder på brickbandsvävning upptäckte jag att det är en bra idé att bara trä en bricka med två varptrådar som läggs som i långa öglor. Detta för att kunna trä dem på en pinne som spänns fast på vävstolen och spänner varpen. 

Justerade hur öglorna sitter på pinnen.

För att var säker på att varpen blev rak och inte skruvad runt sig själv vände jag om alla brickorna och kontrollerade dess varp. Passade även på och knöt en knut på varje varppar för att de skulle hålla sig på palats.

Torn av brickor trädda med 80 trådar.

Det blev en ansenlig hög med brickor och trådar i detta projekt. Jag blev rätt fascinerad av hur högt det blev. Så jag satt en stund och bara tittade på den. Lite rädd för att välta den när jag skulle sätta igång igen.

Satte fast varpen på vävstolen.

Nu var det dags att sätta fast varpen på vävstolen. När jag hade gjort det insåg jag att jag var tvungen att knyta ihop de två öglorna i varje bricka med varandra för att kunna trä dem på pinnen som håller fast dem i vävstolen. Så det var bara att börja knyta.

Halvvägs igenom knyta ihop varpen.

 Det krävdes lite mer koncentration än vad jag väntat mig att knyta ihop varpöglorna med varandra i vardera bricka. Jag insåg en bit in att jag hade knutigt ihop fel par med varandra och var tvungen att gå tillbaka nästan hela vägen till början för att ordna upp detta. Får hoppas att jag har lärt mig detta nu.

Första knutarna på plats.

Tidigare när jag har gjort brickband så har jag varit så lat att jag bara har gjort två knutar i den änden jag skulle väva ifrån som jag kunde dra igenom en kabinhake eller en pinne som varpen ska spännas med. Men i detta fall är varpen så bred att det skulle vara mer att knöggla ihop den än att hålla den slät och rak som nu eftersträvades. Så det blev snarare två knutar per brickpar med ett mellanrum emellan som pinnen kunde sitta igenom för att spänna varpen i vävstolen.

På vänster sida syns hur varpen inte
är bra spänd.

En annan vinkel som visar hur ospänd varpen är.

 När jag spände varpen på vävstolen första gången hade jag bara den första av två knutar. Jag lade då märke till att varpen var inte så jämnlång överallt som jag hade hoppats. Det var dags att spänna om varpen. Jag gjorde det med att knyta upp en bricka i taget och dra den spänd för att sätta en ny knut.

Här knyter jag andra kuten på varpen för att för-
ankra pinnen som den spänns med i vävstolen

När jag skulle knyta nästa knut så lade jag in pinnen mellan varpändarna per bricka och gjorde en knut. Jag försökte göra dem så tajta som möjligt och jämna. Men det var inte så lätta att få dem jämna dock.

Varpen väl spänd på vävstolen.

Måttade brädden på varpen.

Nu när varpen var spänd och sitter fast ordentligt i vävstolen (jag har inte lärt mig än åt vilket hålla varpen ska träs på vävstolen, jag kör på det sätt som känns rätt just för stunden för jag glömmer bort från gång till gång hur jag gjorde förra gången) måttar jag förs säkerhetsskull för att se hur bred den är just nu. Till min förtjusning är den direkt nästan där jag vill ha den i brädden. Min chansning med val av garn och antal brickor stämmer. Jag kan andas ut.

Jag försökte hålla varpen så plan som
möjligt för en bra spänning vid vävning.

Bandet artar sig fint från början.

Nu var det dags att väva. Tanken är att bara dra brickorna framåt, ett hål i taget och med ett tunt garn som inslag som görs en gång per vridning av brickorna. Det är lätt att hålla måttet för bandet direkt på ett sätt jag inte har varit med om förut. Jag har verkligen lärt mig ett bättre sätt att hantera varpen för att underlätta vävningen än vad jag har gjort tidigare.

Mönstret artar sig fint i bandet.

Mönstret som jag väver är smal fiskbensmönster där varje brickpar blir ett V. Kantbrickorna har jag dock trätt på samma sätt som dennes brickgranne och hade förväntat mig att se en tydligare likriktning dem emellan. Men jag antar att detta inte syns nu när jag har valt enfärgat garn. Hade det varit kontrasterande färger i brickorna hade ett tydligt mönster nog synts bättre. Jag är dock mycket nöjd med hur det artar sig.

Räta ut tvinningen av varpen.

Vid två tillfällen var jag tvungen att ta upp varpen i bakkant och räta ut den. Detta för att jag vill inte ha någon vändning i mönstret. Genom att jag var så noga med hur varpen var trädd på pinnen var det lätt att tvinna tillbaka en bricka i taget. 

Varpen var inte helt spänd trots allt.

Mot slutet visade det sig att varpen inte var helt spänd trots allt. Något som jag misstänkte sedan tidigare. Jag löste det med att sätta en penna som stopp i bak samt en påsklämma. 

Bandet artade sig väl.

Slutprodukten och all spill.

Bandet blev så jämn och fin som jag hoppades på. Jag hade dock velat ha den lite längre som jag kunde justera eventuella ojämnheter med när jag kapade den. Men det visade sig att den räcker precis till sitt ändamål. Totallängden blev 95,5 cm. Jag är även nöjd med hur lite spill det blev av garnen jag använde mig av.

Ena änden av bandet, söljan och förstärkningstyget.

Jag försökte hålla ändarna så kortklippt
som möjligt och göra dem spetsiga.

Stärkningstyget syddes fast så nära
änden som möjligt.

Sedan viktes tyget över änden och
syddes fast på baksidan.

Framsidan av banden med förstärkning.

Baksidan av banden med förstärkning.

Det tog en bra stund för mig att fatta att beslagen inte skulle placeras på samma sida av bandet. För att kunna sätta fast beslagen ordentligt sydde jag fast bitar av ylle över varje ände och fäste dem på baksidan. Men efter jag hade klädd in båda ändarna fattade jag att ena måste vara åt andra hållet. Det var bara att öppna upp den igen och byta håll.

Hur beslagen kommer att sitta på bältet framifrån

Hur beslagen kommer att sitta bakifrån

Jag ritade på stiften och tryckte dem
mot bandet för att markera vart de
ska sitta.

Efter att ha sylat igenom bandet

gjorde jag hålen bredare med en nål.

Här syns när jag tvingar igenom

nitarna genom bandet och tyget.

Brickorna sätts dit med nitar med skoning eller vad man ska säga som man slår fast på baksidan. För att lyckas med detta ritade jag med blyerts på nitarna och tryckte dem mot bandet. Det gav då avtryck där nitarna skulle igenom bandet. För att kunna få igenom nitarna gjorde jag först hål med en syl och sedan vidgade dem med en bennål. 

Skoningen slås fast på nitarna.

Nitningen är klar på båda ändarna.

Beslagen väl på plats med

nitar och sömmar.

Dock räckte det inte med nitar bara på remändesbeslaget. Så jag sydde fast den i den innersta sidan för att den skulle ligga mer platt på bandet. Detta var ett tips från någon på  Feacbookgruppen Late 15th Century Clothing 1450-1500.  

Här se man stygnen på baksidan av

banden samt alla nitar. 

Letande efter rätt ring att stärka hålet i bältet med.

När det kom till att stärka hålet för kläppen i söljan hade jag inga hålbeslag som man kan se på många målningar. Så jag valde då att ta en metallring som jag sydde fast med svart kraftigt garn. Valet av svart garn var för att sen 1400-tal präglas mycket av färgkontraster och det även på bältena. 

Jag är mycket nöjd med mitt nya bälte. Den är jämnbred och har få avvikelser. Beslagen sitter på bra och hålet hamnade på ett bra avstånd för att passa till min tunna överklänning. Jag kommer nog göra ett hål till som passar för min tjockare överklänning. Vanligt är tre hål eller ett vad jag har sett. Så vi får se hur det blir i framtiden.