Svart yllekjol med fickor

Jag har under längre tid velat ha en svart yllekjol med fickor. För några år sedan köpte jag ett begagnat mönster som hade fickor. Inte super snyggt, men med fickor. Jag hade även vid något tillfälle köpt tyg för att göra byxor av. Men det blev till kjol av tyget i stället. Intressant nog var att det är fiskbens mönstrat, men det såg jag inte för än jag började jobba med det. När jag tog ut mönsterdelarna ur förpackningen såg jag att den kjoltypen som jag tyckte bäst om var även den som tidigare ägare hade använt sig av. Jag måttade bitarna på mig själv och märkte att de skulle nog funka på mig också.

Efter att ha sytt ihop delarna insåg jag att de veck som mönstret var skapat med samt bandet i midjan inte passade mig alls. Jag beslöt att ta bort bandet helt i midjan. Sen tog jag delar av det för att stärka insidan av kjolens ovankant, och klippte bort det överblivna tyget från kjolen som skulle vara vecken i midjan, detta för att få en mer klockliknande form. Jag gillar mycket vidd nertill på en kjol och ett snyggt fall för att få det att väcka sig fint. Vidden i nederkant blev rätt okej på denna kjol, men kunde ha varit mer dock. Kjolens längd blev till vaden. En längd som jag inte riktigt hade tänkt mig från början. Men inser nu när jag bär den och cyklar att det är prefekt. Slutligen satte jag i en hyska och dragkedja baktill på kjolen.

Jag är rätt nöjd med resultatet. Jag får plats med det jag vill ha i fickorna och kan kombinera den med ylle underkläder och tjocka tröjor. Finns en viss fördel med att ha kjol än byxor när man cyklar vid dåligt och kallt väder. Blir inte alls lika kall om baken. Borde visserligen inte vara så förvånad. Men det är jag.

Hållbar fredag 2019! Sy om byxor med trånga fickor.

Nu var det dags att sy om ett par byxor. Då var det passande att börjar med det på, enligt mig, hållbara fredagen! En fredag för många andra kallas för svart.

Problemet med byxorna var att de hade minimala fickor vars öppning snarare var vågräta streck än ordentliga öppningar. De var även extremt grunda och snäva.

Så här mycket behövde jag förlänga fickorna för att få ner händerna eller tex telefonen och plonboken. 

Framifrån ses det tydligt hur lite handen går ner i den ursprungliga djupet i fickan, till höger i bild, i jämförelse med den omsydda djupet, till vänster. Båda fickorna hade jag redan fixat till öppningen på innan denna bild togs.

Jag passade även på att sy in byxorna baktill. Det blev drygt 8 cm som togs in. Nu kan jag bära byxorna mer avslappnat och inte känna mig begränsad. Byxbenen är fortfarande lite långa dock. Så får se om jag bara lägger upp dem eller gör knäbyxor av dem.

Modda kappa med innerficka och reflexer.

Nyligen köpte jag en begagnad kappa. Den hade trasigt foder i ena ärmhålan som var lätt att laga.

Kappan hade, som vanligt med jackor och kappor för kvinnor, ingen innerficka något som störde mig. Så jag satte igång och sydde dit en ficka som var stor nog för att min telefon inte ska ramla ur. Det är första gången jag syr dit en ficka på en kapa. Jag var lite nojig över hur det skulle bli. Men det blev helt okey.

Sen var det där med att synas i mörkret. Jag sydde dit ett reflexband i nederkant i bak samt längst ut på ärmarna där det redan satt dekorativa spännen som bara var där för att vara "snygga". Att sy i reflex är lite skumt när man är van att sy i ylle eller linne. Kändes som om varje stygn skulle slita upp materialet. Men det funkar rätt bra. Inga snygga sömmar direkt. Dock funktionellt.

Någon dag ska jag kanske fixa kragen så jag kan vika upp den och knäppa den runt huvudet vid dåligt väder. Vi får se.

Mina första hemmagjorda reflexer

Nu börjar det bli mörkare ute och jag behöver reflexer. För ett tag sedan köpte jag reflexband och nu var det äntligen dags att använda en del av lagret.

Jag behövde något som hänger på sidorna av min skinnjacka och inte slår mot benen eller slår knut på sig själv.

I mina gömmor hittade jag två kabinhakar och lite dekorationsband. Jag sydde ihop dem med lite stärkande kantsömmar. Blev helt okej. De är inte jämna men det spelar ingen roll. Viktigaste är att jag syns i trafiken.

Insåg i efterhand att när reflexerna är slut så är det bara att sy dit nya. Så en smart konstruktion vill jag nog säga att det är. (Om jag har sett samma konstruktion någonstans på reflexer kommer jag inte ihåg.) Får dock se hur det funkar när man ska ta av sig jackan och hänga den på stol eller dylikt när man kommit fram dit man ska. Oavsett kommer det vara lättare att ta av dem än vanliga reflexer med säkerhetsnål.

1400-tals turban 1:2

I ett tidigare inlägg visade jag hur man kunde vira sin turban. Efter det har jag sett mer på målningar och andra bilder från 1400-talet och insett att jag tidigare har tänkt helt fel. Jag har inte förstått att hur turbanen har utvecklats.

För om jag nu har förstått det rätt så är det som var haklin och slöja i ett är det som blev en turban. Det vill säga man knyter eller nålar fast ett tre meter långt tygstycke i nacken och snurrar den runt huvud och ibland även hals på olika moderiktiga sätt. Eller bara på det sätt som passar bäst just då.

Jag har tagit till mig detta och här kommer en ny film, som jag denna gång planerade själv att filma, med min nya kunskaper. Hoppas det kommer till någons nöjde att se.

Denna teknik är betydligt enklare att göra än den jag gjorde från början.

Svart Axelkläde; Partlet, Gorget, Halskläde - sent 1400-tal

Jag har under längre tid sneglat på ett plagg som jag inte riktigt kan säga att jag har sätt någon haft på sig. Kan vara att jag inte är uppmärksam nog, vad vet jag. Det rör sig om ett litet plagg över axlarna som täcker halslinningen på en mellanklänning för sent 1400-tal (se bild).

Enligt The Medieval Tailor's Assistant (2015:228f) kallas plagget Gorget. Något som jag har haft mycket svårt att hitta något av när jag söker på nätet då det i stort bara dyker upp stålkragar till rustningar under sen medeltid och senare samt för HEMA bruk. Reconstructing History - Netherlandish Working Woman's Outfit (2007:4) benämner dock plagget som Partlet. Googlar på Partlet får man upp många bilder på liknande från 1500-talet. Men även den bild som jag använder mig av i min rekonstruktion. Söker man dock på pinterest får jag bara upp bakverk. Via "Vi som syr medeltiskläder" fick jag hjälp av en person till den Italienska benämningen Colletto för plagget. Dock ett ord jag inte får några bra sökresultat på när jag söker på nätet (se här). Kan ha med att jag inte alls kan italienska och inte vet vilka ord jag ska kombinera det med. Eller böj-formerna för den delen heller. Hen tipsade mig även om Halskläde, något som gav många träffar med sjalar på Google. Det samma på pinterest, men även ett plagg från sent 1500-tal.

Det jag har kommit fram till att jag vill kalla detta plagg för är: axelkläde. Detta då det inte rör sig om en krage utan något som täcker själva halslinningen över axlarna och ner på bröstet. Det är som ett värmande lager som man täcker det bara med. Jag vill egentligen säga axelvärmare för det var det första ordet jag kom på. Men det känns mer som kläde är mer kutym att använda sig av när det kommer till äldre plagg. Antar jag iallafall. 

Konstruktionen på det plagg som jag anser mig se på den aktuella målningen är ett svart tunt ylle i tre delar; två i fram och ett mitt bak. Framdelarna går snett över bysten och möts överlappande mitt fram och nålas fast med en nål. Detta stämmer väl med  Tailor's Asisstent. Efter detta går min tolkning åt ett annat håll. Jag tycker det ser ut som plagget veckar sig in under ärmen på klänningen som att den dras åt in mot armhålan. Om man tittar på det vita krag-plagget som sitter över den gröna klänningen på denna bild, så ser man tydligt att det plagget har två band under ärmen som knyts ihop. Det indikerar att det är ett band på andra sidan också. Detta stämmer väl med Reconstructing History's tolkingar. Bör påpekas att detta plagg sitter ihop i fram till skillnad från min förlaga.

Jag började med att rita av en toal av min överkropp som jag hade sedan tidigare. Därefter tog vi måtten från min överkropp där plagget skulle vara och sen ritade jag ut dem på det kalkerade pappret. Jag fixade till lite när jag tyckte att måtten inte stämde. Sen ritade jag av detta på testtyg och kollade positionen på kroppen. Min fästman nålade då ihop den så att den följde min kropp så som den såg ut att göra på målningen. Detta klipptes rent efter justeringen och lades på tyget som axelklädet skulle göras av med några extra cm för säkerhetsskull. Jag klippte sen ut bitarna och sydde ihop dem i ovankant. Fästmannen fick igen korrigera kanterna, nu tack och lov bara på sidorna. Att gå från ett skräptyg i bomull till ylle gör att plagget man gör inte beter sig riktigt på samma sätt. (Detta vid ärmarna är ett tydligt tecken på det då yllet är mer elastiskt än bomullen.) Klippte rent dem sen och började lägga sömmar och fålla kanterna.

När det kommer till banden under armarna tyckte jag inte riktigt att jag hittade någon bra information om hur de har gjorts. Så jag beslöt mig för att göra dem av samma tyg som själva plagget. Efter att ha provat att göra knyt-varianter under armarna insåg jag att det inte blev bra. Det var för komplicerat att knyta under ena ärmen, speciellt då den även är öppen i fram. Så jag beslöt mig för att det var ett kort band under vardera armhåla som satt ihop med fram- och bakstycke som var lösningen. Detta kombinerat med en nål i fram gör att den sitter på plats.

Jag är nöjd med hur axelklädet blev i stort. Dock är den lite för konstig i fram då den vill dra sig uppåt. Kan ha med att jag har gått ner lite i vikt sedan jag gjorde klänningen som jag bär axelklädet till, den börjar väcka sig i ovankant av snörningen och ligger då inte slät över bysten som den ska göra. Kan vara att jag har tolkat modellen lite fel och det har bidragit till denna effekt. På målningen så syns det en vit kant på insidan av axelklädet som följder den från bysten upp över axeln. Jag har inte förstått om den tillhör plagget och är ett foder eller om det är en liknande plagg fast i linne under till. Då det går en vit kant rakt över bysten i den lilla V-formade halslinningen som plagget skapar så tyder det på att underklänningen går rakt över bysten och inte är V-formad. Så kontentan är att jag i stort är nöjd med plagget. Framförallt hur den sitter i bak. Synd bara att jag inte kan se min egen rygg utan spegel. Men men, sånt är livet. :)

Gul 1400-tals mellanklänning

Det var dags att göra en ny mellanklänning i sent 1400-tals stil. Jag letade runt bland bilder och fastande för Rogier van der Weydens målning The Deposition Davies pl 1. Det är en fantastisk gul klänning där som jag kände att den ville jag göra. Dock är målningen från ca 1435. Lite väl tidigt för min smak. Men jag fann sedan att detta motiv har används av en annan målare; Starck triptych mästaren i verket The Raising of the Cross från ca 1480/1490. Det är en blå klänning och ser inte exakt ut som den gula. Men likheterna är för många för att jag inte skulle se ett samband. Jag misstänker att denna mästare har använt sig av Rogier van der Weydens orginal, även skisser finns att hitta på nätet, och gjort en egen tolkning av det. Detta tycker jag ger en indikation om att denna klänning inte helt är omodern när den senare målningen gjordes. Jag kan missa saker i ikonografin i bilden och m.m. men jag tycker ändå det ger mig nog på fötterna för att kunna använda denna klännings typ under sent 1400-tals återskapande.

Jag hade köpt ett vackert gult ylletyg som jag gjorde klänningen i. För att lösa mönstret kom jag fram till att det såg ut som att den bestod av 10 delar: kjolen är en, ovandelen är fyra, kragen tre (x2) och ärmarna.

Då jag inte har gjort något sådant förut som en krage i denna stilen så tog jag råden från min fästman om formen på delarna. Det visade sig vara en bra strategi. Varje del är i två lager som fodring för att göra kragen mer stabil.

Då jag inte fann något på målningen, som är mycket detaljerad, över fler sömmar än den i sidan på kjolen beslöt jag mig för att göra den i ett helt stycke och sätta sömmen i sidan. Sprundet till snörningen klippte jag upp i fram. Då jag inte kunde se på någon bild hur nederdelen på sprundet såg ut så var det något jag fick chansa mig till. 

På målningen har klänningen indragningar på kjolen mot  midjan. Jag försökte först återskapa dem med att sy ihop vecken. Men det blev inte snyggt alls. Så jag valde att låta vecken jag hade gjort vara. Först efter att jag hade gjort detta såg jag en inzoomad bild på midjepartiet av målningen och såg då att det tycktes vara en söm som gick en bit ner på kjolen från midjan nedanför indragningarna. Dock var bilden inte över hela bilden av henne och jag kunde då inte lista ut vad denna söm var för något. Jag gissar nu att det kan vara en söm som fäster ihop kjolen med ett foder tyg i avvikande färg som man ofta ser med uppvikta kjolar. Men det kan jag inte säga att det är så, bara spekulera.

Klänningen är snörd genom ringar. Det syns tydligt i nederdelen. Men det är svårt att se hur det förhåller sig i överdelen. Men många andra bilder har ringar på insidan. Kan vara så i detta fall också. Kan dock vara så att det är snörhål i stället likaväl. Men jag har inte sätt någon annan målning som antyder att sådant förekom. Så jag väljer då att använda mig av ringar på insidan av klänningen i överdelen. Än så länge har jag inte satt i ringar nedanför midjan. Detta för att det finns många bilder där det inte alls ser ut att vara snörade under midjan. Men även för att de ringar jag har inte alls liknar de på målningen. Jag har visserligen på senare tid fått reda på hur egengjorda ringar kan se ut. Men än så länge kör jag på dessa homogena metallringar som jag hittade i en stort textilbutik. Dock med sina 1 cm så missänker jag att de är lite för stora i jämförelse med ringarna på den aktuella målningen. Även på andra målningar där ringar syns ser mindre ut än de jag har köpt.

På den aktuella målningen är det svårt att se om klänningen har foder eller inte. Dock ser det ut som att det går sömmar längs med öppningen i fram som indikerar att det kan röra sig om linnefoder som stärker upp öppningen. Av den anledningen sydde jag bara fast linneremsor på insidan som stärkning och som jag sydde fast ringarna på. Jag satte fast linne i fodret på överdelen först för att kunna sätta ringarna och justera kjolen bättre när jag kunde snöra klänningen ordentligt på överkroppen. Sedan efter att jag var klar med anpassningen av kjolen, som tog en bra tag för att få den i midjan, så satte jag dit linnefoder i nederkanten också.

Bandet till klänningen består av ett brickband i ylle gjord med två brickor som är trädda åt samma håll som gör att bandet vrider sig runt sin egen axel och gör bandet starkare. En teknik jag lärde mig här.

Jag stötte på många problem under detta projekt. Först att lösa mönstret som inte stämmer med något jag gjort tidigare. Sy väck har alltid varit svårt och något jag kämpade länge med. Men det största kruxet var att jag har gått upp i vikt sedan jag klippte ut delarna till ovandelen. Något som märktes tydligt i ärmarna som jag tack och lov hade tillräckligt mycket sömsmån att jag kunde sy ut dem. Trots detta är jag förvånad över hur väl den sitter på överkroppen. Så nu är jag glad över klänningen och längtar tills jag kan få bära den i något sammanhang.