Ask med skjutlock i ek

Jag har länge velat göra en ask med skjutlock som jag tänkte ha till mina järnålders saker.

Så under några besök hos min bror som har en snickarbod gjort mig en. Den är gjord i ek, något jag ångrade lite då det är ett så hårt material. 

 Den blev bättre än vad jag trodde den skulle bli. Så jag är jättenöjd. 

Blå järnålderssärk till min vikingatida gotländska peplos

Jag har nu äntligen gjort en särk till min vikingatida gotländska peplos. Jag letade länge efter diamantkyperttyg som inte är tvåfärgat och hittade tillslut ett jättefint handvävt och handspunnet tyg med så lite kontrastfärger som möjligt. Några månader senare fick jag veta att det hade lanserats tyg som är baserad på tyg från Birka och som inte hade någon kontrastfärg i sig alls. Men då hade jag redan köpt mitt tyg redan. Nå väl,  det är ett fint tyg och det tunnaste och frasigaste yllet jag har hållit på med. Det sista är inte kul direkt, men skön att ha på sig.

Jag letade mig bakåt i tiden för att hitta mönster till min särk. Då jag utgår ifrån grav anl. 9/89 från Fröjel (Carlsson 1999:137ff) i min återskapning och där har det inte hittats några spår av textilier eller vad jag kan se inte heller något spänne som har håligt ihop någon särk under halsen, så beslöt jag mig för att använda ett mönster efter Thorsberg kjorteln. Detta då det är ett helt plagg som är från norra Tyskland visserligen men från ett nordiskt område under järnåldern. Den har dessutom de komponenter som jag behöver till min dräkt i form av en båturringning. Kjorteln är ett fram och bakstycke som har raka ärmar utan kil. Ärmarna har sprund vid handlederna och plagget sitter ihop runt kroppen med hjälp av tåtar som man knyter i sidorna från armhålan och ner till plaggets nederkant (Schlabow 1976:Abb.135ff).

Då mitt plagg är näst intill fotsida så valde jag att inte göra tåtarna  i sidorna utan sätta in en kil på vardera sida så jag kan gå i klänningen.

Thorsberg kjorteln har en helt fantastisk söm som den är sydd med. I stället för att sy ihop tyget mot varandra räta mot räta och sen pressa eller lägga sömmarna så har de kastat kanterna och sedan när de har lagt tyget dikt mot varandra vikt ner sömsmånen åt vardera sida så det bildar en åsrygg som man sedan syr igenom med söm som liknar förstygn. Mina sömmar blev i stort förstygn och det kanske är rent av det som de gjorde plagget med det är svårt att säga då jag bara har utgått från en tolkning i en bok och inte tittat på originalsömmarna. Plagget ligger jättefint och den är skön att ha på sig.

Jag är mycket nöjd med min särk, detta trots att jag råkade rulla ihop stavkanten i urringningen inåt i stället för utåt som det ska vara. Även att när jag kastade kanterna så gjorde jag en enkel kastsöm som är jätte tät i stället för lite bredare och med en knut i vardera stygn. Detta för att tyget fransade sig lätt.

Källförteckning

Carlsson, D. 1999. “Ridanäs”, Vikingahamnen i Fröjel. Visby. ArkeoDok.

Schlabow, K. 1976. Textilfunde der Eisenzeit in Norddeutschland, Neumünster, Göttinger Schriften zur Vor- und Frühgeschichte, Band 15, Karl Wachholtz Verlag.