lördag 14 mars 2020

Laga ett hål med broderi: Linus på linjen

Ett av mina linnen hade gått sönder i nederkanten. Förr hade det varit ett tecken på att nu var det dags att köpa nya kläder. Men jag tänker annorlunda nu för tiden. Jag tänkte laga hålet och göra det på ett sett som inte automatiskt visar att det är en lagning genom att brodera ett motiv över revan.


Som barn satt jag som bänkad vid Linus på linjen när den gick på tv. Jag är fortfarande svag för att han är bara en linje som får djup och en handling. Så därför vill jag göra en liten hyllning till min barndomsfavorit Linus.  


Revan i tröjan är nere på höger sida i fram. Misstänker att jag har dragit för mycket i plagget på den sidan. Det är den sidan som jag brukar göra rent mina glasögon med när jag inte har någon putsduk med mig.  Jag har samma fenomen på en annan tröja så jag börjar se ett mönster. :P


Jag börjar lagningen med att sätta några stödjande sömmar för att dra ihop själva hålet.



När jag hade valt vilken bild av Linus jag vill efterapa så ritade jag av den på bakplåtspapper. Detta gjorde jag genom att lägga datorn på rygg och rita av motivet direkt från skärmen. Men insåg att pappret var för stelt för att klämma fast i broderiramen. Så jag var tvungen att kalkera av Linus en gång till det tygliknande mönsterpappret som jag tidigare har broderat igenom med gott resultat. Som tur var har vi ett ljusbord som jag räddade från att slängas för några år sedan.


Det var lite besvärligt att sätta fast mönstret rakt på tyget då det skulle inte bara bli så rakt som möjligt utan även placeras så att den täcker hela det trasiga området på tröjan.


Jag började det hela med att brodera fast den vita linjen som är Linus själv. Jag använder här läggsöm som jag även kommer göra fyllningen med. Det var inte det lättaste att få till linjen på rätt ställe. Linus händer blir till exempel inte riktigt som de ska vara. Men annars är jag rätt nöjd. Det syns att det ska vara Linus.


När jag spänt tar bort pappret så ser jag att Linus ramar in det trasiga mycket fint. Linjen som Linus "står på" är dock inte så rak som jag hade tänkt. Men det beror på att jag hade glömt att kalkera av linjen till mönsterpappret och att jag ritade till den med en linjal efteråt och inte speciellt noga för jag var trött och klockan var mycket.


På grund av att revan var i nederkanten på plagget så blev det svårt att fästa tyget helt spänt i ramen. I framtiden så skulle jag kunna lösa det med att kanske sy dit ett annat tyg så att tyget gick att spänna. Nå väl. Detta gjorde iallafall att det var svårt att sy för att det böljade sig mer än var rakt. Av den anledningen och för att jag ville vara säker på att stadga upp hålet och inte repa upp den igen så började jag brodera hans ben först. Där efter sydde jag runt bålen ut i armar och huvudet. Fyllde igen huvudet först sedan armarna och sist bröstkorgen.


Motivet blev rätt bra, skulle kunna gå runt med tråd och dra ner mönstret på sina håll så att den blev mer tydlig. Även stärka upp stygnen på själva linjen på Linus högra sida. Kanske rent av göra linjen rak. Men i bland är det så att det händer saker framför Linus som sätter hinder för honom. Denna linje skulle kunna vara som en sådan sak och därför är helt rätt. Får se om jag ändrar något i framtiden. Just nu är jag rätt nöjd med hur det blev och att jag inte känner att det behövs stärkas upp runt omkring honom som jag var lite orolig för. Får se hur han klarar av en tvätt. Det är då det visar sig hur bra han är sydd. Jag hade kunnat fäst änden på den svarta tjocka tråden bättre, men men.


Linus blev fin och jag är nöjd med min lagning. Han är dock inte så stor och det ser lite lustigt ut. Men man tänker inte automatiskt att detta måste vara en lagning och det är ju hela poängen.

måndag 2 mars 2020

Brickband till en vendeltida kaftan


Jag gjorde nyligen klart det bredaste brickbandet jag någonsin har gjort. Det är även det första bandet jag har gjort som är till någon annan än mig själv. Jag blir nervös bara på tanken att göra ett hantverk åt någon annan, att det blir konstigt och måste fixas till kan jag klara av till mig själv. Men att det ska kunna hända på något till någon annan vill jag inte vara med om. Men nu stack jag ut i otryggheten och vävde detta band.


Det skulle bli ett blått band i ullgarn med vita kanter och gula fiskben på. Jag använde mig av 14 hornbrickor och det var inte lätt att hålla koll på dem när varpen skulle spännas upp första gången. Jag insåg att jag ska undvika att använda dessa brickor till tjockt garn då det nästan är omöjligt att lyckas vrida brickorna på ett enkelt sätt.


Jag är mycket nöjd med att ha en motionscykel hemma som jag kan spänna upp varpen på. Jag älskar att cykla ute och inte så mycket inne och det är då skönt att jag har hittat ett nytt användningsområde för motionscykeln! Det är inte alltid lätt att veta vart man ska spänna fast sig. Jag har haft sönder en golvlampa för att jag hade inget annat att spänna upp brickbandet mot. Ta bort alla ljuskällor innan ni använder en golvlampa till vävning om ni inte har några andra alternativ, bara ett tips. :P


Långa stunder låg bandet och väntade på att bli klart. Livet kom i vägen som det ofta gör. Men jag kämpade på och tillslut blev den äntligen klar!


I det stora hela är jag nöjd med bandet, den blir jättefin på kaftanen och kommer ser bra ut på den som bär den på sig. Det är kul att vara med och försöka rekonstruera motivet på ett pressbleck. Jag blir sugen på att göra ett eget försök vid något tillfälle på en herrdräkt från vendeltiden.


Visst blir det fint!

söndag 1 mars 2020

Gröna 1400-tals strumpeband


Nu var det dags att börja göra nya strumpeband till mina hosor. Under alla år har jag använt mig av ett grovgarnit grått brickband (syns i mitten bilden nedan). Men nu skulle det bli ändring på det. Jag har sedan ett tag tidigare två små söljor som jag har köpt just för detta ändamål.

  

Jag valde ut ett tunt grönt garn och började lägga upp varpen. Tanken var ett finmönstrat enfärgat fiskbensmönster. Jag tog alla mina hornbrickor, 15 stycken, och började väva. Men jag insåg rätt snart att bandet jag höll på med blev för brett. Jag hade även börjat misstänka att jag var för trött i huvudet för att tänka klart när jag räknade ut längden på bandet. Mycket riktigt, bandet blev bara som ett strumpeband och inte för två. Jag vävde klart bandet och började genast på ett nytt betydligt längre band med färre brickor.


Nu blev det tre brickpar och de högra brickorna träddes in från höger och de vänstra träddes in från vänster. Min tanke var att det skulle bli breda V:n som avlöste varandra. Men till min förvåning blev det så att mönstret på den högra sidan blev tre spikraka ränder som gick i bandets längdriktning medan det på den vänstra sidan blev de snedgående linjerna som jag väntade mig. När jag vände och började vrida brickorna åt andra hållet bytte mönstret sida och blev spegelvänt. Jag har inte varit med om detta tidigare så jag blev så fascinerad.


Tyvärr en bit in i vävningen gick två sen en tredje varpgarn av så jag var tvungen att göra en knut där och börja väva igen en bit längre fram. Jag blev då mer uppmärksam på hur hårdhänt jag hanterade varpen. Mina brickor har rätt breda insidor på hålen som varpen går igenom och tyvärr rätt vassa kanter och det bidrog till att den gnagde av varpen. Bandet blev precis lång nog för två strumpeband och det var en fröjd att sy fast den på söljorna. Jag ser fram emot att använda dem på mina röda hosor till min gula mellanklänning.