Mitt hantverk och klimatet

Jag har börjat få det svårt att motivera inköp av nyproducerat material till mina hantverk. Jag vet inte riktigt vilken nivå jag ska lägga mig på. Jag vill göra miljövänliga handlingar i allt jag gör. Det är lätt när det kommer till att cykla till secondhandbutiker och köpa gamla kläder och andra saker som någon annan inte vill ha längre. Men när det kommer till att köpa nyproducerad organiskt material i form av tyg och läder är jag där emot mycket mer hämmad.

Framförallt att köpa läder är för mig rätt svårt att rättfärdiga då det rör sig enbart om saker till mina hobbys. Visserligen köper jag inte ofta läder då jag inte är glad i att jobba i det materialet. Men om jag vill göra något återskapande i läder så känns det som att det inte är rättfärdigat att köpa läder för det ändamålet. Dels i att ett djur har dött för att jag ska kunna köpa läder (och jag inte är insatt i vart ekologiskt läder går att köpa och att djuret i fråga har haft ett bra liv och död samt att hela dess kropp kommer till användning) och dels för att det ekologiska avtrycket är orimligt stort för något jag gör bara för att vara glad och som kan bli jätte dåligt och inte går att använda eller att den bara används, om man har otur, knappt en gång om året.

Och det är det som är svårt att rättfärdiga, att köpa nytt material (ylle/ull, linne/lin, bomull, hampa, siden) för att jag vill sy en sak som inte är något jag använder till vardags. Jag har inte heller råd att köpa de mest ekologiska tygerna, fast jag vill ha dem. Garn känns lite bättre då det är längre ner på produktionsskalan, men bomullstråd är fortfarande något jag vill undvika. Och det är inte alltid lätt att få tag på bomullstråd i tygaffärer där jag bor då det är främst syntettråd som står till buds. Framförallt på stora rullar.

Jag vill även arbeta mer i trä och med metaller. Men det är även de något som jag är osäker på vad jag kan köpa in. Även att köpa nya saker på marknader till mina olika återskapanden har hämmats av detta tänkande.

Jag vet inte vad som är en rimlig nivå att ligga på. Jag mår bra av att sy och skapa saker, jag blir glad av att titta på andras hantverk på marknaden och köpa hem saker som kompletterar mina samlingar. Detta ger mig mening och andrum i den gråa vardagen.

Än så länge har jag en del tyg i mina gömmor och material att jobba med så jag kan hålla mig sysselsatt ett tag framöver. Men är jag för hård mot mig själv? Jag köper i stort lite saker, jag försöker äta ekologiskt och klimatsmart, jag cyklar och åker kollektivt om jag ska någonstans m.m. Jag har inte lust att jämföra mig med någon annan och gör inte det heller. Jag är bara mån om vår natur och vill leva i något som kan likna en balans med naturen med de förutsättningar jag har som boende i en storstad i en lägenhet. Och det är därför dessa frågor dyker upp i mitt huvud. Alla kan vi göra vårat bidrag till naturen, men när går man för långt och det bara straffar sig själv? Det är frågan som jag ställer mig själv och måste lösa själv.

Överklänning blir Kaftan - Ett plaggs tre olika liv, del 1

Här kommer första delen om hur ett plagg fick sitt tredje liv: I begynnelsen av mitt medeltidsintresse var jag med på mitt enda SCA event. Till detta hjälpte en god vän mig med att göra kläder. Jag hade inte sytt ett plagg sedan högstadiet och medeltid var så nytt för mig. På den tiden hade jag inte ens lajvat något.

Min fantastiska vän, för det är vad hon är, sydde då en enkel lila överklänning till mig. Åren gick och jag gick från att vara en sticka till en person med former och plagget slutade passa på min kropp. Jag fick helt enkelt inte på mig den mer. Det var dags att göra något med överklänningen. För jag kunde ju inte slänga den.

Jag mins inte riktigt anledningen till att jag skulle göra en kaftan av klänningen. Kan ha med att jag behövde ett överplagg till mina första vikingatida kläder som jag sydde till studentföreningen Fjönirs olika blot (en kul arkeologisk tradition som ursäktade att dra på sig ylle och festa vid en fornlämning). Oavsett så ville jag ge plagget ett nytt liv. Kan vara nostalgi då det var ett av mina första plagg. Eller ett sätt att göra den mer mitt eget då jag inte hade konstruerat den själv.

Plagget var aldrig avsätt att var historiskt korrekt och i mina gömmor fick jag fram ett grön-blå-gråt tyg till ärmarna samt ett mörkblått tyg till kilar under armar och i sidorna. Jag hade även kommit igång med brickvävning så jag satte dit ett grön-lila band längs öppningen samt ett blå-lila-grönt band i nederkant. Knäppningen blev en vanlig typ av hyskor med djurornamentik på. (Troligen köpta i Sundbyberg på den tiden då det var typ ända stället vi hade fått lära oss att man kunde köpa ylle och medeltidsaktiga saker.) På ärmarna hade jag även använt röda kryssdekorationer med garn för att spexa upp den lite. Så jag höll på...

Detta plagg hängde med på ett antal events, både lajv och blot och möjligen medeltidsveckan. Men glädjen över plagget varade inte så länge jag hade hoppas på. Jag växte ur den fysiskt, skurningen  på den kändes inte alls rätt längre, troligen för att jag lärde mig mer hur man faktiskt gör kläder, och mina val av kilar och brickband föll mig inte längre i smaken. Jag försökte även täppa igen halsöppningen och brädda öppningen med mer mörkblått tyg samt kanta öppningen med samma blå-grön-gråa tyg som fanns i ärmarna. Men det blev inte alls som jag ville ha det. Men hur ville jag ha det?

Tiden går och jag började nu får några månader sedan åter igen tänka på hur jag ska göra plagget mer intressant att använda. Jag gillar den så mycket att jag vill bära den. Bara jag kunde komma på hur jag skulle göra den bättre. 

Efter att ha gått genom plagget insåg jag att de blå kilarna skulle bort. Ärmarna var även tvungna att justeras hur det sitter i armhålan samt rund handleden. Brickbandet i nederkant rök också. Med hjälp av min fästman formade vi en ny lång kil i grönt tyg på vardera sida som fungerar både som kil till ärmen för att få vidd i sidorna.

Jag placerade även ett grön-blå-grått tyg av samma tyg som redan fanns i ärmar och framkant runt halsen. Här hade jag dock för lite av det tyg för att räcka som foder runt halsen. Dessutom var det för smalt för att inte gå att vika in kanten mellan foder och yttertyget. Detta löste jag med att sätta fast ett blått tyg som foder och kantväva ihop dessa två tyglager med varandra i ytterkanten.

Jag hade dock aldrig kantvävt ett plagg förut utan bara sidorna på påsar. Detta medförde att jag inte var beredd på vart själva bandet hamnade. Bandet hamnade på insidan och inslaget som även fungerar som fästning av bandet löper som en kastning runt yttertygets råa kant.

Insidan av halslinningen.

 

Förhoppningsvis kommer det fungera bra då kanten är kraftigare nu än den skulle ha varit om jag bara hade kastat den. Men jag är lite orolig att delar av trådarna i yttertyget kommer börja leta sig ut mellan stygnen.

Nu har jag ett fungerade plagg. Det som fattas är knäppning. Även eventuellt mer dekoration i form av brickband. Knäppningen är något jag har funderat en hel del på. Jag har testat att bara ha en tvåflikigt spänne i fram, men jag trivs inte alls med det. Jag skulle kunna sätta tillbaka de hyskor jag hade tidigare på plagget. Även köra med ett brickband i midjan. Dessa två alternativ skulle fungera till ett lajv och jag skulle kunna känna mig nöjd med det. Där emot lutar jag mer åt att göra som på rusiska kaftaner med brickband och små runda knappar. Detta främst för jag tycker det är snyggast. Oavsett vill jag ha mer drickband på plagget. Den kräver mycket dekor känner jag. Men jag har inte garn i rätt tjocklek med matchande färger som jag tycker skulle passa bra till plagget för att komma igång med det nu. Så detta får bli avslutningen på del ett. Fortsättning följer.....