Jag har haft svårt att hitta varma västar och med fickor som man faktiskt kan stoppa saker i. Då alla events är avbokade och man inte ens får träffa sina vänner som man vill beslöt jag mig för att se om jag kunde få ut en väst av spillbitar jag har hemma. Jag vill ha en svart med en ficka (helst två fickor men jag har aldrig gjort den typen av fickor så det blev bara en).
Till detta projekt hade jag inget mönster. Jag förlitade mig på två västar som jag har i garderoben. En modern av syntet i svart och en över hundra år gammal blåvitrandig i troligen bomull och linne.
Jag började med att ta ut formen på den svarta västen. För att få ut formen så gott det gick beslöt jag mig för att nåla fast plagget i pappret där sömmarna gick. På så vis fick jag ut på ett ungefär hur bitarna i fram var formade.
Jag fick ut ett mönster på ett ungefär som plagget såg ut. Jag var dock tvungen att klippa av framstyckets översta del och vrida den i en mer böjd form. För det var inte lätt att nåla en böj.
Dock litade jag inte alls på pappersmönstret så jag tog och gjorde ett test i skräptyg (ett gammalt trasigt lakan som har används till en massa plagg på samma sätt och kommer blir fler också i framtiden). Efter att ha justerat den främst i ovankant på framstycket och bräddat den i ryggen så vågade jag lita på att använda den som mönster.
Det spilltyg jag valde till detta projekt passade perfekt. Tyget följer till och med formen på bakstyckets nedre kant!
Jag valde att sy ihop yllet förhand mest för jag tycker inte om att sy ylle på maskin. Jag valde fel typ av stygn och sätt att sy fast den märkte jag senare då tyget glipar lite när den stretchas. Men men, jag orkade inte göra något åt det och den skulle ändå ha foder som tar en del av trycket så jag får stå ut med att ha det så.
Jag hade väldigt lite svart linne till mitt förfogande till fodret. Jag hade frågat några vad de tyckte jag skulle ha i ryggen och de sa det vita tyget. Men jag var trött och var lite för otålig när jag klippte ut bitarna då jag råkade klippa ut framstyckena i det vita linnet. Men det visade sig inte var så tokigt.
Efter att jag hade sytt ihop fodret klippte jag ut våder av svart ylle av ett mer randig karaktär som ska fungera som förstärkning runt öppningen i fram.
Fickorna på västarna var konstruerade på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut och gjorde mig lite nervös. Efter att ha tittat på en extremt kort
video på Pinterest 15 gånger och även ett antal under tiden jag sydde så gjorde jag en testficka först. Tunn bomull är inte det bästa att göra fickor i märkte jag. Men den blev inte helt så hemsk som jag trodde den skulle bli.
Alla steg var läskiga även när jag gjorde fickan på västen. Här valde jag att använda linne till själva fickan och drog en stärkande söm med ullgarn på yllebiten som skulle bli den synliga delen av fickan.
Jag har ofta problem med fickor i damkläder. De rymmer inget (om de ens är gjorda för att rymma något alls) och när man väl stoppar saker i dem så blir de som stora bollar som sticker ut. Min moderna väst är inget undantag på området. Visserligen är det tre (!) fickor på den men ingen av dem kan man få ner mer än typ ett kontokort. Min historiska väst som har en mer herrskurning och tillhör någon med ett manligt kodat namn (för det står med bläck skrivet på fodret!) har två fickor och dessa är både djupare och bredare än min moderna väst. Ska visserligen påpeka att den gamla västen är ett antal storlekar större än min moderna. Oavsett så ville jag ha en djupare ficka än båda av dessa och det lyckades jag med! Bilden till höger visar fickan jag gjorde och det går tydligt att se att den är redigt djupare än de andra två, framförallt mot den i syntet. Så här är jag mycket nöjd. (Fickor är mycket viktigt för mig om ni inte redan har upptäckt det. :P)
Jag hade studerat den äldre västen och hade planer på att följa den i hur den var ihop sydd. Men jag fick inte ihop vilka steg kom efter vad så jag beslöt att bara sy fast förstärkningen utanpå linnet. Sen sydde jag ihop allt tillsammans på avigan utom i armhålorna och i nederkant i bak. Vände på allt för att se att det passade bra. Jag justerade hörn så det inte blev för mycket tyg och gjorde sprunnen i bak längre innan jag sydde ihop det sista.
Jag sydde en stärkande söm runt hela plagget som gjorde att kanterna blev både plattare och fick lite mer textur.
Min tanke var att sy knapphålen förhand med samma garn som jag har använt till allt annat synligt. Men orken fas inte där och jag besegrade min ovilja att sy dem på maskin då jag inte känner mig säker på knapphål med den fast jag har gjort det förr. För att kunna se vad jag höll på med markerade jag platsen för hålen med en vit sytråd. Knapphålen blev bättre än vad jag trodde de skulle bli. Men det var precis så att yllefodret räckte till på brädden.
För att lista ut hur jag skulle sätta knapparna satte jag fast säkerhetsnålar genom knapphålen och ner i den andra sidan där knapparna skulle sitta. Efter lite justering fick jag dem på plats för att märka ut vart jag skulle sätta knapparna.
Detta projekt har varit läskigt och eggat min kreativitet. Västen är bekväm och ser rätt bra ut. Jag har lärt mig mycket och gjort en del saker som jag aldrig gjort förut som att skapa ett mönster efter ett annat plagg genom att applicera den på mönsterpapper och att sy en ficka genom att göra hål på tyget och inte längs en söm. Tankarna börjar kretsa runt en väst i mörkgrön eller mörkgrå också. Men det lär nog stanna som tankar framöver. Jag har en varm väst och det har jag längtat efter.
Om någon vill veta mer om min historiska väst så säg till så kanske jag gör en blogginlägg om den också. Vi kanske kan tillsammans lista ut i vilken ordning den är sydd. :) Ha dé!
