Medeltidsveckan pin-plagg: röd sent 1400-tals axelvärmare.

Under lång tid har jag funderar på hur jag ska förvara och även bära mina Medeltidsveckan märken. Tankarna har gått från en speciell klänning, en bältesväska till att göra en axelvärmare. Detta då det är ett plagg som jag kommer kunna använda till mina 1400-tals kläder och som är störts chans att jag bär under veckan. 

Jag beslöt mig för att ta ett rött ylle som värmaren skulle bestå av och gjorde den efter min svarta axelvärmare som jag gjorde för ett tag sedan.

Modellen är rätt enkel. Det är tre bitar tyg som sys ihop över axlarna och får var sitt band mellan framdelarna och bakstycket som placeras under armarna.

Jag visste på ett ungefär hur jag ville ha det gjort. Då jag hade varit där innan märkena började säljas (eller jag kände till dem) så ville jag även få med de åren på något sätt. Mina tankar kretsade runt att göra fyra små medeltidsveckan M i tyg med åren på. Men efter att ha gjort en så slutade det med att jag bara gjorde en. Själva åren broderade jag på en tygbit med romerska siffror och kunde ha blivit snyggare, kanske fixar jag till dem någon gång när jag har lust (eller aldrig). Jag funderade även på att ha med de tre märkena från Styringheimlägret som jag också har.

Jag insåg när plagget var klart att det krävdes foder för att få märkena att sitta kvar på plagget över tid. Jag testade då för första gången att sy fast tyget grovt för att kunna fixera hörnen och sy fast fodret plant. Jag fattar varför så många gör så och varför skräddare länge har gjort det. Allt bli mycket planare och går mycket snabbare än om jag bara hade försökt nåla fast tyget och sytt ihop. 

 När jag skulle börja sätta fast märkena beslöt jag mig för att inte ta med lägermärkena. Det skulle bli konstigt och jag visste inte riktigt hur de skulle relatera till de andra. Så jag började sy fast tygmärkena och kompletterade tyg M:et med garn runt kanten så den fick en snyggare kant.  

På baksidan så sydde jag fast låsningarna med en kraftig tråd på ett sätt som jag hoppas låser fast dem och hindrar mig från att av misstag knäppa upp dem. Jag är inte helt säker på denna konstruktion. Men det är så bra jag kan komma på nu. Jag funderar även på att sy fast skälva märkena på framsidan med typ fiskelina eller en röd tråd. Men det får vi se om det blir av.

Plaggets band under armarna kunde var lite längre. Men annars är jag nöjd med plagget. Tanken är inte att göra en historisk korrekt sak då det är till en modern företeelse. Plagget ger en medeltidsvecka känsla, som jag också eftersträvade, samt att den kommer att rymma en massa framtida märken också. 

 

Dagens nya ord: Historybounding

 I dag har jag fått lära mig ett nytt ord som ringar in mitt sätt att klä mig på rätt bra. Det är Historybounding. Det betyder att man tar favoritbitar från historiska epokers stilar och applicerar det på din egen stil. Helt enkelt klä dig som du vill och var nöjd med att få se ut som den blandring av intressen som du själv tycker om. Mitt första försök till detta var en svart tjock struthätta i ylle som jag tappade en kall och snöig vinterdag på en buss första gången jag använde den. Det var inte kul, jag suktar fortfarande efter den.

För några år sedan sydde jag mina första knäbyxor. Det var läskigt, jag var nervös för att visa mig på stan i dem. Men med tiden blev jag mer och mer nöjd med mig själv när jag bar dem och i dag har jag mer knäbyxor än jag har långbyxor och älskar det. Många av dessa byxor har jag köpt på secondhand och sen sytt om. Det har gjort att jag har fått extra tyg till mina byxor som jag kan laga dem med. Och tro mig, det har behövts så mycket som jag cyklar!

 Dessa byxor kombinerar jag främst med ett modernt linne när det är varmt och långärmade ylletröjor när det behövs mer värmande på överkroppen. Men mina båturringade tröjor är också trevliga till dessa byxor.

Men gärna även med skjortor, inte så konstigt visserligen då det var skjortor som man hade främst till byxor förr. Det är ju snyggt och praktiskt. De funkar visserligen också bra tillsammans med moderna friluftskläder och för att inte tala om min skinnjacka (som tyvärr är av syntet, men det är vad jag har tills den inte går att använda längre). 

Jag hade till och med skaffat en underbar linnekeps som jag älskade men sedan tappade på väg till tåget hem från jobbet en gång allt för nära inpå när jag köpte den. (Ser ni mönstret med huvudbonader?) Jag sörjer fortfarande den kepsen och hoppas på att köpa, eller sy, en ny.

Jag har även börjat med hatt, dock är problemet hur jag tar med hatten på cykeln. Jag hanterat den lite vårdslöst så den har lite tappat formen. Jag måste lösa hur jag kan ta med mig hatten på ett smidigt sätt utan att den går sönder.

Jag tycker verkligen om att se mig i dessa kläder. Det händer då och då att jag tittar ner på mig själv och känner mig riktigt nöjd med kombinationerna. Jag börjar hitta mig själv.