Jag har formpressat läder för första gången.

 Jag behövde ett skyddande omslag till mina hörlurar för jag tappar dem hela tiden och deras lilla ask är lite väl klen. Efter att ha sett en video då någon gör en, så klart, perfekt litet etui till sina snäckor så tänkte jag att jag kan väll testa själv. Att jobba i läder är inget jag tycker är kul men jag testar ändå för jag vill ha en och vi har läder hemma. För att få till rätt form på lädret måste man blöta upp det och sen fixera den i rätt läge under tiden det torkar och sen stannar i den formen där efter. Jag har dock aldrig gjort sådant förut så det blir en ny erfarenhet.

¨

Resultatet blev rätt bra. Här är den bredvid ett litet fodral som jag har sladden och adapterhanen i till hörlurarna.

Jag lade två bitar läder i vatten och lät dem stå ett bra tag. I videon sa de att den skulle stå i tio minuter. Men jag gick och åt så det tog betydligt mer tid än så innan jag tog upp dem.

Asken till snäckorna lindade jag in i gladpack för att minska risken att de blir förstörda av fukten från lädret. För att få rätt form på sakerna så klippte jag lydigt ut en mall i papper som idealiskt skulle sättas på utsidan på lädret när de fästes runt asken. Men den var för liten och jag hade svårt att få den på plats när jag började klämma åt lädret så den fastnade inte. Kan ha med att jag använde mig av klädnypor och inte klämmor som kniper hårt på kort men bred yta.

Jag försökte först använda plastklämmor för att få fast lädret runt asken. Men de var för klena och gled lätt av. Jag hade även små klämmor, som är gjorda för att stå och hålla upp små etiketter eller så, som jag också försökte använda mig av. Men de bet bara på liten yta och gav spår efter sig som inte var så kul. 

Det slutade med att jag tog klädnypor och vände på trädelarna så de fick långsmala näbbar i stället för de trubbiga som de har egentligen. Något som jag sett någon göra i någon video.

Så här blev resultatet när jag plockade bort klämmorna. Det såg inte klokt ut, men hade trotsallt en fixerad form som slöts runt asken. Det hade blivit lite fukt på asken upptäckte jag när plasten togs bort. Men det var inte så farligt.

Sen klippte jag bort en stor del av det överflödiga lädret. Det var inte det lättaste att inte klippa bort för mycket just på grund av att formen var så vågig. 

Den fick en väldigt rolig form i kanterna. Nästan som en mussla eller en böljande form. Jag lyckades verkligen inte göra kanterna plana. 

Nästa steg var att försyla hålen till stygnen. Jag gjorde detta innan jag skar isär delarna till lock och botten för att jag ville vara säker på att hålen på båda sidor skulle synkas med varandra. Hade sidorna blivit plana hade jag kunnat köra runt med en sporre och sen syla. Men med tanke på att det är så vågigt så såg jag detta som den bästa lösningen. 

Efter jag hade gjort alla hål skar jag av de två ursprungliga delarna så att jag kunde göra lock och botten. Det kanske gick att göra en botten och ett lock utan att skära dessa i tur och sen sy ihop. Men jag såg ingen sådan lösning när jag gjorde detta så det blev som det blev. Jag gjorde ett gångjärn av läder som jag sydde fast och satte en tryckknapp på en annan läderbit som jag sydde fast i fram. Jag råkade slå sönder en jättefin tryckknapp för att inte tänkte hela vägen. Som tur är hade jag en knapp till som jag fick använda i stället. Dessa två knappar är reservknappar från kläder vi hade hemma. Så spara alltid reservknappar till kläder, man vet aldrig när man behöver dem. Jag sydde fast en karbinhake i toppen, men dess band råkade jag skära av när jag trimmade kanterna. 

Slutresultatet blev ett etui som blev lite för kort i öppningen i fram. Jag löste detta med att sätta in en bit av ett tunnare läder i springan. Den har en viss charm även om den inte är snygg. Den fungerar bra oavsett skavankerna och jag när jag har tappat, ja det har redan hänt, snäckorna när de har legat i fodralet så har de landat mjukt och säkert. Så jag har uppnått mitt mål!

Jag har gnuggat kanterna med något som är lite hårt och böjt (där av påtgaffeln/slynggaffel i en tidigare bild). Men kanterna är för ojämnt skurna att det är svårt att få det bra. Jag kommer säkert gå tillbaka och snugga mer på kanterna i framtiden. Men det får bli när det blir.