Svarta knäbyxor i ylle

 Nu har jag åter igen gjort ett par knäbyxor. Det blir mitt tredje par som jag sytt helt själv.

Denna gång blev det ett par svarta yllebyxor med spännen nedanför knäna. 

Vanan trogen så använde jag mig av samma mönster som tidigare. Som vanligt justera jag längden och konstruera bandet och låsningen under knätt på egen hand. Dock var det första gången jag gjorde ett par byxor utan resår under knätt. Så det blev att tänka en del nytt.

Jag klippte ut delarna till byxorna för flera månader sedan, sen låg de länge för att jag tänkte sätta in dubbla fickor som jag gjorde på mina lilasvarta knäbyxor och behövde där med köpa dragkedjor. Men tiden gick och till slut gav jag upp den idén och fokuserade på att bra göra standardfickor på dem. 

Det är jobbigt när mönsterinstruktionerna är på stora ark och bilderna är inte på samma ark som texten. Visst kan man klippa bort de språk som man själv inte använder sig av, men det ids jag inte göra. Jag insåg att jag fick mer ut av att titta på illustrationerna än att läsa texten. Så jag tog fram mitt notställ som jag har haft sen 1993 och satte fast arket på den med några klädnypor. På så vis hade jag lättare att se vad som skulle göras än att behöva slita fram dem från något hörn. Jag kände mig rätt smart när jag kom på den lösningen.

Jag brukar inte vara god vän med min symaskin, jag är även svag för att sy ylle förhand. Men då detta skulle ta för lång tid för vad jag skulle stå ut med och jag syr inte dragkedjor förhand så fanns det inga andra alternativ än att dra fram symaskinen. Men till min förvåning blev dragkedjan oväntat bra. Det är nog den bästa gylf jag gjort. Jag är mycket nöjd.

Fickorna blev också mycket bra, har dock inte någon bild på det. Men jag fick till sidsömmen på vardera ficka bättre än jag fått på mina andra byxor. 

Jag hade inte förberett kantbanden på byxbenen. Så jag slet fram de spillbitar jag hade kvar av tyget för att se vad jag hade att jobba med. Insåg då att det tyg jag gjorde dessa byxor av var samma tyg som jag gjorde min väst av. Så de blev matchade med varandra utan att jag tänkte på det. Mycket praktiskt. Jag lyckades hitta några bitar som jag gjorde kantbanden av. De blev dock lite för smala för vad jag hade tänkt mig. Men de fungerar ändå. Jag planerar att göra en mall för detta och lägga med mönstret, ska bara komma dit att göra det. :P

 Sen var det dags att leta spännen och knapp till byxorna. Här hittade jag i mina gömmor precis vad jag behövde. En stor gammal tryckknapp efter min mormor och två spännen som jag köpte på secondhand innan man inte vågade gå i affärer längre för pandemin. Så detta kommer bli finfint.

Tryckknappen blev stor och fin och passade stilen bra på plagget. Det samma gäller spännena. Banden jag gjorde till dem är inte det snyggaste men det syns bara om man tittar noga och det kan man inte göra när jag har dem på mig för att tyget hänger över, så det så.

Så, nu är byxorna klara! Som man kanske ser så är fodringen på kantbandet i midjan av en annan färg, det var för att jag inte hade tillräckligt med original tyget till detta. Man kan dock lite se det som att det är en medveten detalj som det förekommer på köpeplagg. Tyget passar bra och gör sitt jobb så jag är nöjd oavsett.

Jag är mycket nöjd med mina spännen på byxbenen. De smiter åt på rätt sätt och är lätta att justera. Dessa byxor är definitivt de bästa byxor jag sytt och jag älskar dem. Det kommer att var en fröjd varje gång jag bär dem. De passar så bra till min väst också. Nu när jag har dessa plagg känner jag att de är för fina för min kappa. Tankarna går på att sy om den och justera så den passar mina krav estetik och praktiskt, fickorna är små och sitter direkt på magen så har man saker i dem ser det ut som man har en kula till mage. Men även går tankar på att sy en ny rock, även en yllejacka. Får se hur jag gör.

Hållbar fredag år 2

 Detta är mitt sätt att protestera om köphätsen som råder denna vecka varje år och blir mer ologiskt för vart år som går. I år hann jag bara laga en socka.

Sockorna var så trasiga undertill och på hälen att jag beslöt mig för att klippa ut en bit kraftigt ylle och göra en sula som täcker hälen. 

Det blev inte det snyggaste jag har gjort men det funkar. Och det är nog för mig. Ska snart någon dag laga den andra ochså. 

Tänker man fel får man laga.

När vi tvättade senast skulle vi tvätta en dyna. Vi tog av överdraget och slängde in dynan i maskinen med tennisbollar för fluffighetens skull. Men när vi sen skulle öppna maskinen såg vi att innanmätet av dynan låg tryckt mot luckan. 

Jag beslöt för att försöka samla ihop så mycket stoppning som möjligt för att laga dynan. Men det var inte så lätt att få bort all stoppning från resterande tvätt!

För att torka innanmätet lavde jag ut det på en badhandukt efter att ha prässat ut så mycket vätska som möjligt i en annan badhanduk innan.

Jag beslöt att trycka in all stoppning tillbaka i dynans innerpåse och tryckte sedan  tillbaka den i fodralet igen med öppningen längst in. Sen sydde jag igen fodralets öppning.

Får se hur länge det håller. Men nu har vi en fungerande dyna igen. :D

Svart ylle väst

Jag har haft svårt att hitta varma västar och med fickor som man faktiskt kan stoppa saker i. Då alla events är avbokade och man inte ens får träffa sina vänner som man vill beslöt jag mig för att se om jag kunde få ut en väst av spillbitar jag har hemma. Jag vill ha en svart med en ficka (helst två fickor men jag har aldrig gjort den typen av fickor så det blev bara en).

Till detta projekt hade jag inget mönster. Jag förlitade mig på två västar som jag har i garderoben. En modern av syntet i svart och en över hundra år gammal blåvitrandig i troligen bomull och linne. 

Jag började med att ta ut formen på den svarta västen. För att få ut formen så gott det gick beslöt jag mig för att nåla fast plagget i pappret där sömmarna gick. På så vis fick jag ut på ett ungefär hur bitarna i fram var formade.

Jag fick ut ett mönster på ett ungefär som plagget såg ut. Jag var dock tvungen att klippa av framstyckets översta del och vrida den i en mer böjd form. För det var inte lätt att nåla en böj. 

Dock litade jag inte alls på pappersmönstret så jag tog och gjorde ett test i skräptyg (ett gammalt trasigt lakan som har används till en massa plagg på samma sätt och kommer blir fler också i framtiden). Efter att ha justerat den främst i ovankant på framstycket och bräddat den i ryggen så vågade jag lita på att använda den som mönster.

Det spilltyg jag valde till detta projekt passade perfekt. Tyget följer till och med formen på bakstyckets nedre kant!

Jag valde att sy ihop yllet förhand mest för jag tycker inte om att sy ylle på maskin. Jag valde fel typ av stygn och sätt att sy fast den märkte jag senare då tyget glipar lite när den stretchas. Men men, jag orkade inte göra något åt det och den skulle ändå ha foder som tar en del av trycket så jag får stå ut med att ha det så.

Jag hade väldigt lite svart linne till mitt förfogande till fodret. Jag hade frågat några vad de tyckte jag skulle ha i ryggen och de sa det vita tyget. Men jag var trött och var lite för otålig när jag klippte ut bitarna då jag råkade klippa ut framstyckena i det vita linnet. Men det visade sig inte var så tokigt.

Efter att jag hade sytt ihop fodret klippte jag ut våder av svart ylle av ett mer randig karaktär som ska fungera som förstärkning runt öppningen i fram. 

Fickorna på västarna var konstruerade på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut och gjorde mig lite nervös. Efter att ha tittat på en extremt kort video på Pinterest 15 gånger och även ett antal under tiden jag sydde så gjorde jag en testficka först. Tunn bomull är inte det bästa att göra fickor i märkte jag. Men den blev inte helt så hemsk som jag trodde den skulle bli.

Alla steg var läskiga även när jag gjorde fickan på västen. Här valde jag att använda linne till själva fickan och drog en stärkande söm med ullgarn på yllebiten som skulle bli den synliga delen av fickan.

Jag har ofta problem med fickor i damkläder. De rymmer inget (om de ens är gjorda för att rymma något alls) och när man väl stoppar saker i dem så blir de som stora bollar som sticker ut. Min moderna väst är inget undantag på området. Visserligen är det tre (!) fickor på den men ingen av dem kan man få ner mer än typ ett kontokort. Min historiska väst som har en mer herrskurning och tillhör någon med ett manligt kodat namn (för det står med bläck skrivet på fodret!) har två fickor och dessa är både djupare och bredare än min moderna väst. Ska visserligen påpeka att den gamla västen är ett antal storlekar större än min moderna. Oavsett så ville jag ha en djupare ficka än båda av dessa och det lyckades jag med! Bilden till höger visar fickan jag gjorde och det går tydligt att se att den är redigt djupare än de andra två, framförallt mot den i syntet. Så här är jag mycket nöjd. (Fickor är mycket viktigt för mig om ni inte redan har upptäckt det. :P)

Jag hade studerat den äldre västen och hade planer på att följa den i hur den var ihop sydd. Men jag fick inte ihop vilka steg kom efter vad så jag beslöt att bara sy fast förstärkningen utanpå linnet. Sen sydde jag ihop allt tillsammans på avigan utom i armhålorna och i nederkant i bak. Vände på allt för att se att det passade bra. Jag justerade hörn så det inte blev för mycket tyg och gjorde sprunnen i bak längre innan jag sydde ihop det sista.

Jag sydde en stärkande söm runt hela plagget som gjorde att kanterna blev både plattare och fick lite mer textur.

Min tanke var att sy knapphålen förhand med samma garn som jag har använt till allt annat synligt. Men orken fas inte där och jag besegrade min ovilja att sy dem på maskin då jag inte känner mig säker på knapphål med den fast jag har gjort det förr. För att kunna se vad jag höll på med markerade jag platsen för hålen med en vit sytråd. Knapphålen blev bättre än vad jag trodde de skulle bli. Men det var precis så att yllefodret räckte till på brädden.

För att lista ut hur jag skulle sätta knapparna satte jag fast säkerhetsnålar genom knapphålen och ner i den andra sidan där knapparna skulle sitta. Efter lite justering fick jag dem på plats för att märka ut vart jag skulle sätta knapparna.

Detta projekt har varit läskigt och eggat min kreativitet. Västen är bekväm och ser rätt bra ut. Jag har lärt mig mycket och gjort en del saker som jag aldrig gjort förut som att skapa ett mönster efter ett annat plagg genom att applicera den på mönsterpapper och att sy en ficka genom att göra hål på tyget och inte längs en söm. Tankarna börjar kretsa runt en väst i mörkgrön eller mörkgrå också. Men det lär nog stanna som tankar framöver. Jag har en varm väst och det har jag längtat efter.

Om någon vill veta mer om min historiska väst så säg till så kanske jag gör en blogginlägg om den också. Vi kanske kan tillsammans lista ut i vilken ordning den är sydd. :) Ha dé!

1400-tals turban nr 2, tolkning av ”Die Frau schwingt das Zepter und der Mann spinnt”

Jag har nu lärt mig att göra en ny typ av turban. Den är baserad på ”Die Frau schwingt das Zepter und der Mann
spinnt” av Israhel van Meckenem sent 1400-tal. Den är mycket bekväm och skön att ha på sig. Testa den själv!