Svart linneklänning

Jag behövde en sommarklänning som var av linne, för att, svalka, och som gick nedan för knäna, för att jag alltid skulle ha tyg att sitta på, för jag har ingen klänning som sitter riktigt bra på mig. Jag ville även ha mycket vidd runt benen för rörlighet. Fickor var även ett krav. Svart tyg för att jag trivs bäst i svart. Ingen dragkedja eller annan knäppning för att den skulle vara lätt att ta på och av.

Efter mycket funderande kom jag fram till att jag använder den kunskap jag har och utgår från medeltida sätt att göra ett plagg. Detta innebar att det blev fyra våder i fram och bak med kilar mellan sig för vidd i kjoldelen. Då jag även vill ha en liten hälla att hänga handsprit/tvål så funderade jag på att placera en sådan vid ena fickan.

Efter en hel del räknande och skissande upptäckte jag att jag hade mindre brädd än jag hade mätt upp. Det fattades några centimeter. Dock gjorde detta ingenting mer än att hällan jag ville ha inte var en del av mönsterutklippningen i början. Det var en extremt varm dag och det blev snett och vint. Men så tur var märktes det inte i slutändan. Hurra!

Fickan var den enda delen som jag använde ett mönster till. Jag vek in fickan i ovankant som var gjord för byxor och den delen behövdes inte här. Jag förlängde den även så att jag säkert kunde ha mobilen och annat i den. 

Jag syr lätt i hop avigan med rätan och måste sprätta. För att minska detta problem lade jag ut delarna på golvet där de hörde hemma. Där efter sydde jag ihop i följande ordning:

1. Fick-del med med kil/våd

2. Våd med kil

3. Långsida med långsida

4. Axelband  

5. fållning av överdelen

6. (Jämna till nederdelen)

7. Fållning längst ner 

Man kan tycka att detta skulle gå mycket lätt, i teorin var det enkelt. Men jag tänkte fel när jag sydde ihop en av fickorna och var tvungen att sprätta. (Det är som att jag måste sprätta någon gång i alla mina projekt, hm...)

 

När jag sydde ihop långsidorna sydde jag föst ihop våderna tillsammans ner till sömmen som kilen satt fast i respektive våd. Där efter vände jag på sömsmånen så att jag kunde komma åt att sy ihop kilen.

Det resulterade i att kilarna blev helt eller näst intill raka och fina. Jag kände mig så smart när jag kom fram till att jag skulle göra på detta sätt. Lite som en revansch mot felen med fickan.

I min grundplan räknade jag bara med en centimeters sömsmån i ovankanten. På grund av att tyget hade en ojämn kortsida hade jag svårt att avgöra hur långa våderna i fram och bak skulle bli. (Jag hade kunnat dra ur en tråd i tyget för att se vart den var rak. Men på grund av den extrema värmen som var just då tänkte jag inte så långt.) Detta innebar att jag fick betydligt mer sömsmån i ovankant än vad jag hade tänt mig. Men det var å andra sidan bra då jag fick bra stöd till axelbanden samt en mer stadig kant över bysten som gör klänningen mer bekväm.

Axelbanden fästet i sömsmånen innan den viktes in och fästet med breda kastsömmar förhand. Insåg att banden blev lite för långa och ska justeras när jag orkar ta tag i det.

Jag är väldigt nöjd med min klänning! Den är jätte fin och skön att ha på sig. Fickorna blev lite långt ner och nästa gång kommer jag nog placera dessa i mitten av kilarna och istället för mellan kil och framstycke. Detta skulle göra att öppningen inte syns i fallet på klänningen som den gör nu. Jag kommer även att sätta en liten färjad tygbit på insidan av klänningen i ovankant i bak för att göra det lättare att se vad som är fram och bak.

Det bästa med klänningen är att jag kan cykla i den utan att kjolen flyger upp eller att den fastnar i ekrar eller pedaler!

 

Jag har formpressat läder för första gången.

 Jag behövde ett skyddande omslag till mina hörlurar för jag tappar dem hela tiden och deras lilla ask är lite väl klen. Efter att ha sett en video då någon gör en, så klart, perfekt litet etui till sina snäckor så tänkte jag att jag kan väll testa själv. Att jobba i läder är inget jag tycker är kul men jag testar ändå för jag vill ha en och vi har läder hemma. För att få till rätt form på lädret måste man blöta upp det och sen fixera den i rätt läge under tiden det torkar och sen stannar i den formen där efter. Jag har dock aldrig gjort sådant förut så det blir en ny erfarenhet.

¨

Resultatet blev rätt bra. Här är den bredvid ett litet fodral som jag har sladden och adapterhanen i till hörlurarna.

Jag lade två bitar läder i vatten och lät dem stå ett bra tag. I videon sa de att den skulle stå i tio minuter. Men jag gick och åt så det tog betydligt mer tid än så innan jag tog upp dem.

Asken till snäckorna lindade jag in i gladpack för att minska risken att de blir förstörda av fukten från lädret. För att få rätt form på sakerna så klippte jag lydigt ut en mall i papper som idealiskt skulle sättas på utsidan på lädret när de fästes runt asken. Men den var för liten och jag hade svårt att få den på plats när jag började klämma åt lädret så den fastnade inte. Kan ha med att jag använde mig av klädnypor och inte klämmor som kniper hårt på kort men bred yta.

Jag försökte först använda plastklämmor för att få fast lädret runt asken. Men de var för klena och gled lätt av. Jag hade även små klämmor, som är gjorda för att stå och hålla upp små etiketter eller så, som jag också försökte använda mig av. Men de bet bara på liten yta och gav spår efter sig som inte var så kul. 

Det slutade med att jag tog klädnypor och vände på trädelarna så de fick långsmala näbbar i stället för de trubbiga som de har egentligen. Något som jag sett någon göra i någon video.

Så här blev resultatet när jag plockade bort klämmorna. Det såg inte klokt ut, men hade trotsallt en fixerad form som slöts runt asken. Det hade blivit lite fukt på asken upptäckte jag när plasten togs bort. Men det var inte så farligt.

Sen klippte jag bort en stor del av det överflödiga lädret. Det var inte det lättaste att inte klippa bort för mycket just på grund av att formen var så vågig. 

Den fick en väldigt rolig form i kanterna. Nästan som en mussla eller en böljande form. Jag lyckades verkligen inte göra kanterna plana. 

Nästa steg var att försyla hålen till stygnen. Jag gjorde detta innan jag skar isär delarna till lock och botten för att jag ville vara säker på att hålen på båda sidor skulle synkas med varandra. Hade sidorna blivit plana hade jag kunnat köra runt med en sporre och sen syla. Men med tanke på att det är så vågigt så såg jag detta som den bästa lösningen. 

Efter jag hade gjort alla hål skar jag av de två ursprungliga delarna så att jag kunde göra lock och botten. Det kanske gick att göra en botten och ett lock utan att skära dessa i tur och sen sy ihop. Men jag såg ingen sådan lösning när jag gjorde detta så det blev som det blev. Jag gjorde ett gångjärn av läder som jag sydde fast och satte en tryckknapp på en annan läderbit som jag sydde fast i fram. Jag råkade slå sönder en jättefin tryckknapp för att inte tänkte hela vägen. Som tur är hade jag en knapp till som jag fick använda i stället. Dessa två knappar är reservknappar från kläder vi hade hemma. Så spara alltid reservknappar till kläder, man vet aldrig när man behöver dem. Jag sydde fast en karbinhake i toppen, men dess band råkade jag skära av när jag trimmade kanterna. 

Slutresultatet blev ett etui som blev lite för kort i öppningen i fram. Jag löste detta med att sätta in en bit av ett tunnare läder i springan. Den har en viss charm även om den inte är snygg. Den fungerar bra oavsett skavankerna och jag när jag har tappat, ja det har redan hänt, snäckorna när de har legat i fodralet så har de landat mjukt och säkert. Så jag har uppnått mitt mål!

Jag har gnuggat kanterna med något som är lite hårt och böjt (där av påtgaffeln/slynggaffel i en tidigare bild). Men kanterna är för ojämnt skurna att det är svårt att få det bra. Jag kommer säkert gå tillbaka och snugga mer på kanterna i framtiden. Men det får bli när det blir.

Tofflor av spillbitar

 Jag köpte en påse med fårfällsspillbitar för ett bra tag sen. Den kostade bara 65 kr och det fanns en massa bitar i den. Jag var i behov av tofflor och nu var det dags att se om bitarna räcker till ett par. 

Sulorna blev precis så att jag lyckades klippa ur dem ut de större bitarna. 

Jag hadde ingen aning om vad jag höll på med och hoppades att sulorna är stora nog. 

Majoriteten av bitarna var mer eller mindre rektangulära. Detta passade bra då de var i lagom brädd att sy runt fötterna på sidorna. 

(Ser ni mulen? ;P) 

Kanten runt ena hälen blev lite smal så det krävdes en bit till för att den skulle sitta bra runt foten. 

Jag är mycket nöjd med dessa tofflor. Att sy i läder är inget jag tycker om och det var de delar i projektet som jag inte trivdes med att göra. Sömmarna har jag inte en aning om hur de ser ut för de är gömda i fluff. Jag hoppas bara att de håller. Sköna är de och jag är glad över att ha ett par varma tofflor. 

1200-tals kläder del 1: underkläder

Nu vågar jag mig in på en tidsperiod som jag vet lite om. Jag har planer på att göra en hel uppsättning 1200 tals kläder. Första plagget, en linnesärk (och en liten bonus i slutet av inlägget :P), tog jag mig hjälp av min fästmans tolkning av en tunika som tillskrivs St: Louis. På länken kan ni även finna tidigare tolkning av skurningen på plagget som jag har förhållit mig till, utöver tala med min fästman förstås, när jag gjorde min egen tolkning. Jag har inte orkat leta mer forskning på området. Så jag vet inte om andra tolkningar.

Här har ni mitt skrynkliga alster fram!
(Jag vrider på huvudet för att visa hättan.) 

Och här är samma skrynkliga alster bak.

Plagget i fråga är rätt simpel i sitt mönster. Fram och bak är i ett stycke med ett hål för huvudet. Ärmar samt fram och bak kilar klipps ut så det är så lite tyg som går åt som möjligt.

Så här löste jag mönstret på det
tyg jag hade till mitt förfogande.

Här har vi de utklippta delarna för ärmar och kilar.

Jag var tvungen att klippa i tyget så det blev en bit linne i mitten som inte blev en del av varken ärmar eller kil. Detta då min särk blir längre än vad den ska vara på en tunika. Dock vet jag inte alls vilken längd som gäller för kvinnor. Jag har inte kommit över några bilder på undersärkar för kvinnor under denna tidsperiod. Så jag kör på den längd jag skulle göra för senare perioder. Det vill säga till vaden.

Fram och bakstycke sitter som sagt ihop redan, jag klippte ut för kilen i fram och bak efter jag hade sytt ärmarna, sidorna och testat plagget först. Att sätta kilar bara i fram och bak är jag inte van med så jag var lite osäker.

Jag sydde långsträckorna först
på kilarna och tog kryssen sist.

Kryssen var lite besvärliga
men det gick bättre än vad
jag väntade mig.

Det som är kul med detta plagg är att kilarna sys ihop med plagget på rätan. Sömsmånen i sin tur läggs  utåt mot själva plagget (inte in på kilen) och bilar ett kryss över spetsen på kilen. Kilarna består av två delar var och deras söm sys på avigan och viks åt var sitt håll för att krysset högst upp ska fungera. Dock är den tolkning som jag och min fästman tittat på (min fästman har visserligen tittat på mer än det jag har tittat på) säger att kryssen är gjorda på insidan. Men jag håller med min fästman i hans tolkning att det inte går ihop med mittsömmen på kilen som inte är åt samma håll som sidorna och det blir mer estetiskt tilltalande med kryssen utåt. Dessutom när man tittar på foton på plagget i montern hänger den med kryssen utåt och den gamla etiketten som sitter på den sitter på samma sida. Jag tycker det vore märkligt om en sådan etikett, som även ser väldigt gammal ut, sätts på insidan eller att man har valt att vända ut och in på plagget för att sätta fast etiketten på den. Om någon som läser detta har en annan tolkning så skriv det gärna nere i kommentatorsfältet. Jag vill gärna veta om jag har missat något!

För att ärmhålorna ska bli rätt
klippte jag bort lite tyg från
den rektangulära bit som
bildade fram och bakstycke.

Dessa bitar som jag klippte
bort använde jag sedan som
kantband till halslinningen.

Här kan man se hur jag har dragit ihop tyget i fram
för att skapa krysset vid halsen.

Jag tyckte mig se en fyrkant sydd på original plagget
och beslöt mig för att göra det också innan jag
började sy fast bandet på utsidan av plagget. Detta
höll fast invikningen medan jag sydde runt och
gjorde det lättare att sen sy själva krysset.

Så här blev slutprodukten av halslinningen. Tyvärr
syns knappt den lila fyrkanten jag sydde, men den
gjorde sitt syfte som jag tror den var menad för.
Om jag tolkade bilden rätt vill säga.

Halslinningen har även den ett kryss i mitten i fram och har fållats utåt på rätan. Den har även ett sytt väck mitt under krysset. Jag har tolkat detta som att halslinningen har kantats med en linneremsa och för att detta ska funka har de dragit ihop tyget i fram där bandet skapar krysset. Här har jag tolkar på ett annat sätt än vad min fästman har gjort, likväl tolkningen man kan nå med länken som finns ovan. Dessa tolkningar är snarare att krysset vid halslinningen består av tillsydda bitar och at det är plagget själv som har fållats utåt. Jag tycker min tolkning ser bättre ut och stämmer mer med bilderna jag har sätt. Men det kan ju också vara så att det är bara jag som ser det så, vem vet.

En av ärmarna, inte mycket att säga här.

Ärmar och sidor sydde jag på avigan och lade sömsmånen åt varsitt håll.

Kilen i bak när den är klar.

Kilen i fram när den är klar.

Det kvar klurigt vid kryssen men inte alls så svårt som jag trodde. Jag brukar ha problem med aviga och rätan. Men under detta projekt var det bara bandet i halslinningen som jag var tvungen att sprätta och placera om för den syddes dit på rätan i stället för på aviga. 

Framsidan

Baksidan

Plagget blev jätte bra och jag är så nöjd! Den är jätte mysig och jag skulle kunna gå runt en hel dag i den och mysa. Och det är så jag vill ha det med medeltida särkar.

BONUS MATERIAL!

(Hättan syns inte alls framifrån. :P)

När jag var klar med särken kände jag att när jag fotade mig i den ville jag ha en Birgitta hätta på mig. Jag hade två var av en hade jag räknat otroligt fel på och var extremt stor. Då de Birgittahättor som jag såg på målningar från 1200-talet inte täckte lika mycket som de under senare tider beslöt jag mig för att sy om den enormt stora till en mindre variant som mer liknade de avbildningar jag har sett. Detta var lättare sagt än gjort. Min blev nog lite för kort på sidorna, men den fungerar och den ser nästan bra ut. Så den får duga framöver. Det är inte lätt att göra huvudbonader till tunt hår när håret ska bulla upp sig i den.

Hosor har jag sedan tidigare. Känner inte riktigt att jag är där än för att försöka konstruera ett par nya.

Tack för mig! :D