Blå/gul bältes väska i tyg

Under längre tid har jag velat ha en en bältes väska för kvinnor till mina historiska kläder. Efter att ha tittat runt lite på målningar och fysiska original så verkade inte det vara så stor skillnad på dessa väskor under 1300-talet och 1400-talet. Förlagan som jag valde är en 1300-tals väska som man kan se på följande Länk. Påsen har ett innerfoder, ett brickband som är fastvävt på dess långsidor, så kallad kantvävning, med en solrosliknande tofs på vardera sida. Som dragsko sitter det två tvåfärgade flätade band. Jag har valt att hålla mig till ylle, linne, lintråd och ullgarn i min konstruktion. Jag vet inte vad det är för material egentligen i väskan. Valet av material hänger ihop med att jag inte vill ha en allt för dyrbar påse till mina kläder. Dessutom vill jag inte ha siden då jag ogillar hur det framställs och alla larver som dör för att vi ska ha fina saker. Jag har valt bort att imitera tofsarna utan valde enklare varianter. Framöver kommer jag att benämnda den som påse och inte som väska. Mest för att det bara blev så.

Jag tog ett ofärgat linnetyg som foder och ett tunt blått tyg som yttertyg. Färgerna på denna bild stämmer tyvärr inte med hur de ser ut på riktigt.

När jag har tittat på förlagan så tyckte jag mig se att brickbandet var gjort med bara ett brickpar och det är så jag valde att göra själv också. I mina gömmor hittade jag en påbörjad varp som var kvar efter ett tidigare projekt. Så har man inte använt allt till ett brickband utan har en massa över så är det bara spara det till en annan gång. Till min glädje hade jag skrivit upp hur lång den var och hur många trådar det var så jag såg direkt att det skulle passa bra. Det var dessutom det sista biten av ett lökfärgat garn som jag själv har varit med och färgat. Lite extra roligt då att det kom till nytta.

Efter en del funderande spände jag upp varpen med brickor på en liten vävstol som jag har hemma. Jag har inte använt den så ofta och jag har inte riktigt trivts att jobba med den tidigare när jag har gjort brickband. Men nu skulle jag kantväva och innebar att jag skulle jobba på ett annat sätt än tidigare. Jag har provat att kantväva en gång tidigare. Men då blev det inte så bra som jag ville att det skulle vara. Denna gång har jag tittat runt lite mer och fått nya infallsvinklar på hur jag skulle göra. Efter lite bollande med folk på FB-sidan Vi som syr medeltidskläder beslöt jag mig för att sy ihop påsens insidan och utsida var för sig, sen sy ihop dem i mynningen innan jag började med att kantväva.

 Själva kantvävningen gjorde jag som sådan att jag förde nålen igenom varpen först och sen tillbaka genom tyget innan jag vred på brickorna. När jag kom till mynningen fortsatte jag väva tills jag hade vävt ett band som hängde löst från påsen som var lagom långt för att påsen skulle kunna hänga från midjan ner till knät. Efter det var det dags att vända på allting så att jag kunde väva fast bandet på påsens andra sida. Det tog en liten stund att lista ut hur jag skulle göra det på bästa sättet.

När jag var klar med detta var det dags för banden som skulle vara i dragskon. Två parallella band som gick i samma hål ca en centimeter från öppningen. Efter en liten diskussion med min fästman kom vi fram till att det är en femöglefläta som de hade gjort. Då jag inte känner mig säker på den tekniken så ställde min fästman upp på att göra flätorna åt mig. Tyvärr glömde jag ta bilder på när han gjorde dem. Men om ni tittar på länken ovan så ser ni hur man gör. Viktigt är dock att tänka på att man inte kan göra hur långa som helst. Jag hade tanken på att göra en lång som man kapade av till två. Men det gick inte för den blev för lång för att kunna bli åtdragen så pass mycket som det skulle behövas för att hålla ihop.

Jag hade läst tidigare att det troligen inte var sydda hål för snörningen i dessa påsar. Efter att ha studerat bilderna på denna påse kunde jag inte hitta något som såg ut som sydda hål heller. På grund av detta valde jag att ta en bred nål och sy igenom banden genom tygerna. Som markering för vart dessa hål skulle göras satte jag ut knappnålar.

Som det såg ut på bilderna på originalet så var banden trädda i samma hål. Av den anledningen gjorde jag på samma sätt. För att kunna få igenom dem insåg jag att jag var tvungen att ha en ännu tjockare nål att tråckla med. Det var lite kämpigt men det gick.

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Påsen, eller väskan, är bara någon centimeter större än vad originalet är men jag får ändå plats med min mobil. Jag ser fram emot att testa den till mina dräkter.

P.s Denna post har blivit uppdaterad med nya bilder på det färdiga resultatet. De ger lite mer rättvisa till hur den blev. :) D.s

Förvaring av gamla batterier och lampor

Under längre tid har jag försökt hitta ett system för hur vi hemma ska förvara de olika fraktioner av sopper som man har hemma. När det kommer till batterier och ljuskällor har jag haft svårt att hitta bra förvaring till. Ett tag hade vi plastpåsar som hängde i en klump med påsen till apoteket. Men det var ohållbart då glödlampor kunde ramla ner i golvet och gå sönder när man skulle lägga ner något i en av dem. Jag har sätt andra ha småpåsar som är specialgjorda för just detta ändamål i stil med små pappkassar fast i plast. Men jag ville inte köpa nya saker utan använda mig av sånt jag har hemma.

Efter att ha glott på massa bilder på olika typer av pyssel så fick jag se hur man har klätt in pappkartonger på olika sätt. Detta inspirerade mig till hur jag skulle göra.

. 
Jag hittade hemma två kartonger som passade bra som jag skar till till rätt storlek samt tejpade ihop den ena så att den blev mer stadig då den hade stora gluggar i sidorna.


Sen var det dags att hitta tyg att klä in lådorna med. Det blev en del rotande i spillbitslådan.  Högen med småbitar av tyg blir annars bara större och större. Alltid kul när man blir av med tygbitar som annars inte kommer att användas för de är så små. Ena biten var resterna av ett påslakan som även hade används som testtyg till andra projekt. Så släng inte gamla sängkläder som inte ska användas i sängen längre. Finns alltid något man kan göra med dem!


I stället för att göra en mall så ställde jag den första lådan på tyget, limmade med det enda limmet jag hade till hands, papperslim, sidorna på plats för att sedan sy ihop kanterna. Inte det absolut bästa sättet att göra det på. Men det var så det gick till. :P

Till den andra lådan så hade jag en spillbit som var en remsa. Den klippte jag till två långa bitar som räcker runt kartongen och två fyrkanter som skulle bli botten. Efter det sydde jag ihop två påsar som jag klädde in lådan med.  Den påsen som minst ful ut blev den som sattes på utsidan. Den innersta veks över kanten och syddes fast på utsidan. Blev dock inte något foto på detta.


På båda lådorna klippte jag sen ut två bitar tyg som syddes fast som symboler för det som skulle stoppas ner i dem. Dessa är definitivt inte det snyggaste jag har gjort, nästan tvärtom. Men de är funktionella och förhoppningsvis kommer underlätta hanteringen av just batterier och ljuskällor.

Har tankar på att sätta på handtag på dem samt sätta ihop lådorna med kardborrband. Kanske något som jag gör i framtiden.

Lila knäbyxor

Som utövare av HEMA, historisk europeisk stridskonst, så har det blivit så att jag har fallit för knäbyxor som är en del av vår uniform. Jag har tidigare sytt ett par träningsbyxor som jag har tagit upp tidigare. Jag har under senare tid känt mig mer bekväm i dessa byxor än långbyxor, speciellt tajta byxor som man lätt som kvinna bär i vårt samhälle i dag till vardags. Jag har tröttnat på detta tajta mode som innefattar brist på fickor. Det är inte lätt att trycka ner en mobil, en plånbok och ett par nycklar i fickorna. Om man ens har fickor på byxorna! På grund av detta har jag börjat leta efter alternativa byxor som passar mig och fallit på knälånga byxor med en del vidd och fickor som är stora nog för mina önskemål.

Jag har tagit inspiration från äppelknyckarbyxor från tidigt 1900-tal. Framför allt av kvinnor som bär dessa (Se bild).

Nu har jag gjort en del knäbyxor. Jag började med att klippa av ett par vida kostymbyxor som jag hade hemma. De blev riktigt bra och insåg snart att jag var tvungen att skaffa fler för jag använde inte några andra byxor typ och det visade sig nöta hål mellan benen på dem. :P

Efter en del letande på secondhand så fann jag ett par till byxor som jag tänkte skulle passa bra (se bilden ovan). De blev jätte bra och jag började flitigt använda dessa. Men snart nog var jag tvungen att laga dessa också samt laga de andra igen (tydligen inte så bra material eller så är det cykeln som är problemet:P). Jag vill inte köpa nya byxor utan bara köpa begagnade. Men det är svårt att hitta byxor som jag tycker om. Befängt försökte jag hitta svarta finbyxor av ylle. Något som visa sig vara omöjligt, hittade ett par men de satt inte bra alls. Så jag fick köpa mig tyg att göra byxor av helt enkelt. Jag skaffade mig ett mönster som skulle passa och satte igång.

Det tyget jag använder mig av är en ylleblandning och var allt som fanns på rullen. Längden på tyget var 134 cm och visade sig vara en mycket bra storlek för just detta plagg! Längden på benen blev dessutom lite väl långa och blev perfekta muddar runt benen att dra resåren igenom. Jag har kört med resor på alla dessa tre byxor runt benen. Det passar jätte bra och inte lika komplicerat som att ha en knapp. Någon gång i framtiden ska jag nog göra ett par byxor med knappar också. :)

Men så här blev byxorna! Jag håller på och vänjer mig med vidden men de sitter jätte bra och är väldigt bekväma. :)

Brodyr: Kranium

Jag har svårt att hitta kläder som jag gillar med mönster på som faller mig i smaken. Då det mesta man kan köpa är typ t-tröjor med plasttryck på som som går söner efter en del tvättar så har jag lite fått nog. I takt med att jag börjar göra lite egna kläder i stort så har jag även nu börjat försöka göra egna motiv på tyg. Tidigare har jag försökt mig på tryck med inte så bra resultat. Därför har jag nu provat på att brodera ett mönster jag tycker om och som jag skulle vilja ha på något plagg. Vilket vet jag inte än.

Under lång tid har jag varit väldigt anti mot just att brodera själv. Men nu efter att ha gjort några försök så börjar jag sakta förstå hur jag ska göra för att få det att se bra ut och känna det avkopplande att brodera. Detta är något som jag trodde aldrig att jag skulle känna någon gång.

Motivet denna gång är ett blinkande kranium som min bror, Jörgen Fundix Fundin, har skapat för många år sedan. Jag har länge varit svag för detta motiv och länge velat ha den som motiv på kläder.

För att få motivet på tyget så har jag använt mig av en typ av mönsterpapper som är som tunt genomskinligt tyg. Perfekt att lägga på t.ex. en bok, ett papper eller en skärm och rita av mönstret ifrån. :)

Sen klämde jag fast mönstret på tyget och sydde konturerna av bilden. Jag blev rätt nöjd med detta och insåg att det skulle nog bli rätt bra.

Sen var det dags att fylla i de stora ytorna. Ögat blev lila och huvudet blev vitt som originalet.

Jag är mycket nöjd med resultatet! Det blev nästan lika tydligt och skarpt som jag hade hoppats på. jag har inte kommit fram till vad jag ska ha den på än, men det kommer. Nu vill jag också börja på nästa motiv. Vad det nu blir...? :)

Lagninar av ullplagg

Nyligen var det dags att laga lite ylleplagg. Det är ekonomiskt för inte tala om miljövänligt att laga sina kläder, sen är det lite roligt att använda kläderna igen utan att ha hål i dem. Speciellt när lagningen inte syns och skönt att inte behöva dra iväg och köpa nytt. 

Första gjorde jag som jag brukar göra. Jag sydde först stygn i våder åt ena hållet och sen korsade dessa med sömmar tvärs över. För att få mer information om detta kan man se här. Tyvärr så hade jag inget svart garn hemma så det blev med ljusgrått.

Den vänstra bilden är utsidan och den högra är insidan.

Jag tycker denna metod är svår att göra rak och att få det att bli tät och jämn över hela ytan man syr. Detta fick mig att titta efter andra tekniker på hur man kan laga hål där man inte behöver ha en lapp som man syr fast. Då hittade jag en metod där man typ nålbinder fast garnet i maskorna på plagget. Detta gjorde att det blev som att man verkligen staggade upp vid hålet de delar som hade tunnats ut. För hålet i detta plagg var snarare garnet som hade tunnats ut till ett genomskinligt nät. Det funkade jätte bra på min underställströja som var maskinstickad. För den som vill veta mer om den metoden kan titta här. Denna gång hade jag skaffat hem ett svart garn att sy med som smälte in i färgen på plagget.

  

Den vänstra är utsidan och den högra är insidan.

Jag har börjat leta mer efter roliga sätt att laga kläder på. Det finns många roliga sätt och jag nästan ser fram emot att testa fler metoder. Min favorit just nu är den nyss nämda som jag tycker blir heltäckande samt inte sticker ut så mycket från plagget i övrigt om den är stickad. Har dock hittat andra roliga sätt att stoppa strumpor på eller laga annat som är stickat så att det ser ännu mer ut som själva stickningen. Ska nog titta på mina sockor när jag får en stund över snart och se vad jag kan testa på. :)

Grön sen 1300-tals mällanklänning

Då  det var ett Battle of Wisby år i år så ville jag ha en sen 1300-tals kvinnodräkt. Jag hade för ett tag sedan redan börjat på en tvåskifscotehardie. Tanken var att göra fuskärmar att ha under den av ren lathet. Men under ett tag så lång plagget utan att jag gjorde något på den. När jag skulle ta tag i den igen så märkte jag att jag hade gått ner i vikt. Plötsligt var den inte alls toktajt som den var från början. Då börjande jag fundera på att jag kunde lika gärna göra en mellanklänning att ha den under. 

Här har jag tagit avstamp ur The Medieval Tailor's Assistant.

               

Jag köpte ett fint tunt filtat grönt ylle tyg till projektet. När det är dags att mäta ut bitarna på tyget kommer det ständig återkommande längtan efter långa metalllinjaler. Kanske dags att köpa ett par. :P

Klänningen består av 6 delar: två i fram, två i bak och två ärmar. Efter jag hade kommit en bit fick jag veta att man under sent 1300-tal gjorde vidden med hjälp av bara kilar och att ryggpartiet är bara i ett stycke. Något jag ska ta till mig i framtiden.

Denna klänning kommer ha en snörning i fram. Jag frågade på Vi som syr medeltidskläder om hur det skulle se ut och hur man gick till väga. Jag fick den specifika förklaringen att det skulle se ut så här. Dock är jag osäker på om detta är samma bild som jag tittade på. Hittar den tyvärr inte nu. Detta är extremt specifikt tycker jag så jag bad om referens. Då fick jag tipset att titta på denna gravstaty över katherine beauchamp. Den statyn har en jätte fin och prydlig snörning enligt detta system.

 

Att sätt fast själva fodret på insidan av klänningen var det enklaste. Där emot när det kom till att sätta ut vart snörningen skulle vara så var det svårare. Trots att jag hade gjort snörning tidigare för länge sedan så var jag väldigt osäkert på hur jag skulle göra. Men med en hel del stöd från gruppen som nyss nämnts samt min andra hälft kom jag igång med detta också.

För att få ut vart hålen ska vara tog jag ett måttband, nålade fast den lite på tyget och förde in en nål vid rätt avstånd. Sen efteråt så mätte jag avstånden igen för att se att det blev rätt.

 

Att göra snörhål är rätt kul. Det är roligt att först göra ett litet hål med en syl, sedan sticka igenom med en större sak. i mitt fall en stor bennål, och där efter kunna se igenom tyget och när man syr få behålla formen på hålet. Jag kan vara märkligt, men det är något tillfredsställande med detta.

Slutresultatet blev betydligt bättre än när jag gjorde min första snörning. Jag är jätte nöjd! Snodden som jag använder mig av är en påtad liten snodd av ullgarn. Så småningom ska jag väva en med brickband som jag har förstått är mer historiskt korrekt. Var lite för kort tid att göra det inför Visby. Men en dag!

Sen var det dags för att göra knäppningarna för ärmarna. Efter att ha gjort massa knappar så var det dags att sy fast dem och göra knapphål. Nästa panikångestgrej. Jag medger att jag är för extrem i min ångest för att göra detta.

Efter en massa påtryckningar från min andra hälft samt tips från ovan nämnda sidan på hur nära kanten som fodringen skulle vara så kom jag igång och fick klart den första ärmen rätt snabbt.

Jag är jätte nöjd med resultatet. Det kommer ta ett tag för mig att vänja mig med att ha en klänning med knappar. Färgen är också något jag måste vänja mig med. Efter att i flera år springa runt i en röd mellanklänning inspirerad av 1400-talets andra hälft med lösärmar i Visby så har jag aldrig känt mig så anonym som jag gör i denna klänning. Jag är mycket kluven till vad jag egentligen tycker om att bära den. Jag vet att den ser bra ut (trots vissa missar i konstruktionen för att vara lika HK som jag ville ha den) och jag hoppas jag kommer trivas mer i den så småningom.

Trender, trender, dessa jävla trender.

Jag sitter nu och tittar på Äntligen hemma. Det är en trendexpert som snackar om trender och vad som har varit och kommer att bli nästa trend. Jag blir lite illamående av all dessa kortsiktighet. En trend är inte meningen att den ska hålla så länge. Det är som det engelska ordet för modernt, contemporary, hela ordet syftar just på kortsiktigheten att det ska bara vara tillfälligt. Det mesta av denna inredning som jag ser överallt är mest vitt, svart eller kalla starka färger. Det ska tydligen vara hårt, stelt eller runt, men ändå stelt. När det det blir ornamentik så ska även de vara stilistiska med hårda kanter.

Detta speglar sig även i affärer. Jag har mycket svårt att gå in i en butik nuförtiden. För alla delar som jag har svårt för vill dom sälja till mig. Inte ens textilier kan man komma undan detta hårda kalla.

Det finns få butiker som jag kan andas ut i. Indiska är en av få butiker som säljer nyproducerat som jag faktiskt kan hitta murriga lummiga saker. Annars kan man leta på myrorna eller andra sådana ställen. Och även där så finner man oftast saker i ett tidsspann från 50/60 talen till nutid. Och det är under dessa tider som dessa trender i stort fick fäste. Visst finns det andra sådana tendenser innan också. Men det är under 60 talet som det verkligen gick hus i helvete. Visst finns det en del murrigt under 70 talet. Men den har så mycket av stelheten ändå som gör att det inte är kul. Färgkombinationerna brunt, grönt, rött, gult och orange har aldrig varit någon favorit kombination hos mig.

I dessa situationer är Pinterest ett andningshål för mig. Där kan jag samla inredning från Vår forntid, medeltid, Indien och andra delar av Asien, Svenskallmoge från 1800-talet och annat som passar just min egen smak. När jag köper saker till mitt hem så gör jag det för att jag ska trivas under längre tid och lösa ett problem som jag senare, förhoppningsvis, inte behöver konfronteras med senare. Jag strävar efter rustika hållbara saker som helst inte ska vara tillverkade nyss utan för över hundra år sedan. Jag längtar efter ett hem med mindre plast och IKEA. Tyvärr är det långt dit, men det är ett mål som jag villigt strävar efter.