Svart ylle väst

Jag har haft svårt att hitta varma västar och med fickor som man faktiskt kan stoppa saker i. Då alla events är avbokade och man inte ens får träffa sina vänner som man vill beslöt jag mig för att se om jag kunde få ut en väst av spillbitar jag har hemma. Jag vill ha en svart med en ficka (helst två fickor men jag har aldrig gjort den typen av fickor så det blev bara en).

Till detta projekt hade jag inget mönster. Jag förlitade mig på två västar som jag har i garderoben. En modern av syntet i svart och en över hundra år gammal blåvitrandig i troligen bomull och linne. 

Jag började med att ta ut formen på den svarta västen. För att få ut formen så gott det gick beslöt jag mig för att nåla fast plagget i pappret där sömmarna gick. På så vis fick jag ut på ett ungefär hur bitarna i fram var formade.

Jag fick ut ett mönster på ett ungefär som plagget såg ut. Jag var dock tvungen att klippa av framstyckets översta del och vrida den i en mer böjd form. För det var inte lätt att nåla en böj. 

Dock litade jag inte alls på pappersmönstret så jag tog och gjorde ett test i skräptyg (ett gammalt trasigt lakan som har används till en massa plagg på samma sätt och kommer blir fler också i framtiden). Efter att ha justerat den främst i ovankant på framstycket och bräddat den i ryggen så vågade jag lita på att använda den som mönster.

Det spilltyg jag valde till detta projekt passade perfekt. Tyget följer till och med formen på bakstyckets nedre kant!

Jag valde att sy ihop yllet förhand mest för jag tycker inte om att sy ylle på maskin. Jag valde fel typ av stygn och sätt att sy fast den märkte jag senare då tyget glipar lite när den stretchas. Men men, jag orkade inte göra något åt det och den skulle ändå ha foder som tar en del av trycket så jag får stå ut med att ha det så.

Jag hade väldigt lite svart linne till mitt förfogande till fodret. Jag hade frågat några vad de tyckte jag skulle ha i ryggen och de sa det vita tyget. Men jag var trött och var lite för otålig när jag klippte ut bitarna då jag råkade klippa ut framstyckena i det vita linnet. Men det visade sig inte var så tokigt.

Efter att jag hade sytt ihop fodret klippte jag ut våder av svart ylle av ett mer randig karaktär som ska fungera som förstärkning runt öppningen i fram. 

Fickorna på västarna var konstruerade på ett sätt som jag aldrig hade gjort förut och gjorde mig lite nervös. Efter att ha tittat på en extremt kort video på Pinterest 15 gånger och även ett antal under tiden jag sydde så gjorde jag en testficka först. Tunn bomull är inte det bästa att göra fickor i märkte jag. Men den blev inte helt så hemsk som jag trodde den skulle bli.

Alla steg var läskiga även när jag gjorde fickan på västen. Här valde jag att använda linne till själva fickan och drog en stärkande söm med ullgarn på yllebiten som skulle bli den synliga delen av fickan.

Jag har ofta problem med fickor i damkläder. De rymmer inget (om de ens är gjorda för att rymma något alls) och när man väl stoppar saker i dem så blir de som stora bollar som sticker ut. Min moderna väst är inget undantag på området. Visserligen är det tre (!) fickor på den men ingen av dem kan man få ner mer än typ ett kontokort. Min historiska väst som har en mer herrskurning och tillhör någon med ett manligt kodat namn (för det står med bläck skrivet på fodret!) har två fickor och dessa är både djupare och bredare än min moderna väst. Ska visserligen påpeka att den gamla västen är ett antal storlekar större än min moderna. Oavsett så ville jag ha en djupare ficka än båda av dessa och det lyckades jag med! Bilden till höger visar fickan jag gjorde och det går tydligt att se att den är redigt djupare än de andra två, framförallt mot den i syntet. Så här är jag mycket nöjd. (Fickor är mycket viktigt för mig om ni inte redan har upptäckt det. :P)

Jag hade studerat den äldre västen och hade planer på att följa den i hur den var ihop sydd. Men jag fick inte ihop vilka steg kom efter vad så jag beslöt att bara sy fast förstärkningen utanpå linnet. Sen sydde jag ihop allt tillsammans på avigan utom i armhålorna och i nederkant i bak. Vände på allt för att se att det passade bra. Jag justerade hörn så det inte blev för mycket tyg och gjorde sprunnen i bak längre innan jag sydde ihop det sista.

Jag sydde en stärkande söm runt hela plagget som gjorde att kanterna blev både plattare och fick lite mer textur.

Min tanke var att sy knapphålen förhand med samma garn som jag har använt till allt annat synligt. Men orken fas inte där och jag besegrade min ovilja att sy dem på maskin då jag inte känner mig säker på knapphål med den fast jag har gjort det förr. För att kunna se vad jag höll på med markerade jag platsen för hålen med en vit sytråd. Knapphålen blev bättre än vad jag trodde de skulle bli. Men det var precis så att yllefodret räckte till på brädden.

För att lista ut hur jag skulle sätta knapparna satte jag fast säkerhetsnålar genom knapphålen och ner i den andra sidan där knapparna skulle sitta. Efter lite justering fick jag dem på plats för att märka ut vart jag skulle sätta knapparna.

Detta projekt har varit läskigt och eggat min kreativitet. Västen är bekväm och ser rätt bra ut. Jag har lärt mig mycket och gjort en del saker som jag aldrig gjort förut som att skapa ett mönster efter ett annat plagg genom att applicera den på mönsterpapper och att sy en ficka genom att göra hål på tyget och inte längs en söm. Tankarna börjar kretsa runt en väst i mörkgrön eller mörkgrå också. Men det lär nog stanna som tankar framöver. Jag har en varm väst och det har jag längtat efter.

Om någon vill veta mer om min historiska väst så säg till så kanske jag gör en blogginlägg om den också. Vi kanske kan tillsammans lista ut i vilken ordning den är sydd. :) Ha dé!

1400-tals turban nr 2, tolkning av ”Die Frau schwingt das Zepter und der Mann spinnt”

Jag har nu lärt mig att göra en ny typ av turban. Den är baserad på ”Die Frau schwingt das Zepter und der Mann
spinnt” av Israhel van Meckenem sent 1400-tal. Den är mycket bekväm och skön att ha på sig. Testa den själv!

Medeltidsveckan pin-plagg: röd sent 1400-tals axelvärmare.

Under lång tid har jag funderar på hur jag ska förvara och även bära mina Medeltidsveckan märken. Tankarna har gått från en speciell klänning, en bältesväska till att göra en axelvärmare. Detta då det är ett plagg som jag kommer kunna använda till mina 1400-tals kläder och som är störts chans att jag bär under veckan. 

Jag beslöt mig för att ta ett rött ylle som värmaren skulle bestå av och gjorde den efter min svarta axelvärmare som jag gjorde för ett tag sedan.

Modellen är rätt enkel. Det är tre bitar tyg som sys ihop över axlarna och får var sitt band mellan framdelarna och bakstycket som placeras under armarna.

Jag visste på ett ungefär hur jag ville ha det gjort. Då jag hade varit där innan märkena började säljas (eller jag kände till dem) så ville jag även få med de åren på något sätt. Mina tankar kretsade runt att göra fyra små medeltidsveckan M i tyg med åren på. Men efter att ha gjort en så slutade det med att jag bara gjorde en. Själva åren broderade jag på en tygbit med romerska siffror och kunde ha blivit snyggare, kanske fixar jag till dem någon gång när jag har lust (eller aldrig). Jag funderade även på att ha med de tre märkena från Styringheimlägret som jag också har.

Jag insåg när plagget var klart att det krävdes foder för att få märkena att sitta kvar på plagget över tid. Jag testade då för första gången att sy fast tyget grovt för att kunna fixera hörnen och sy fast fodret plant. Jag fattar varför så många gör så och varför skräddare länge har gjort det. Allt bli mycket planare och går mycket snabbare än om jag bara hade försökt nåla fast tyget och sytt ihop. 

 När jag skulle börja sätta fast märkena beslöt jag mig för att inte ta med lägermärkena. Det skulle bli konstigt och jag visste inte riktigt hur de skulle relatera till de andra. Så jag började sy fast tygmärkena och kompletterade tyg M:et med garn runt kanten så den fick en snyggare kant.  

På baksidan så sydde jag fast låsningarna med en kraftig tråd på ett sätt som jag hoppas låser fast dem och hindrar mig från att av misstag knäppa upp dem. Jag är inte helt säker på denna konstruktion. Men det är så bra jag kan komma på nu. Jag funderar även på att sy fast skälva märkena på framsidan med typ fiskelina eller en röd tråd. Men det får vi se om det blir av.

Plaggets band under armarna kunde var lite längre. Men annars är jag nöjd med plagget. Tanken är inte att göra en historisk korrekt sak då det är till en modern företeelse. Plagget ger en medeltidsvecka känsla, som jag också eftersträvade, samt att den kommer att rymma en massa framtida märken också. 

 

Dagens nya ord: Historybounding

 I dag har jag fått lära mig ett nytt ord som ringar in mitt sätt att klä mig på rätt bra. Det är Historybounding. Det betyder att man tar favoritbitar från historiska epokers stilar och applicerar det på din egen stil. Helt enkelt klä dig som du vill och var nöjd med att få se ut som den blandring av intressen som du själv tycker om. Mitt första försök till detta var en svart tjock struthätta i ylle som jag tappade en kall och snöig vinterdag på en buss första gången jag använde den. Det var inte kul, jag suktar fortfarande efter den.

För några år sedan sydde jag mina första knäbyxor. Det var läskigt, jag var nervös för att visa mig på stan i dem. Men med tiden blev jag mer och mer nöjd med mig själv när jag bar dem och i dag har jag mer knäbyxor än jag har långbyxor och älskar det. Många av dessa byxor har jag köpt på secondhand och sen sytt om. Det har gjort att jag har fått extra tyg till mina byxor som jag kan laga dem med. Och tro mig, det har behövts så mycket som jag cyklar!

 Dessa byxor kombinerar jag främst med ett modernt linne när det är varmt och långärmade ylletröjor när det behövs mer värmande på överkroppen. Men mina båturringade tröjor är också trevliga till dessa byxor.

Men gärna även med skjortor, inte så konstigt visserligen då det var skjortor som man hade främst till byxor förr. Det är ju snyggt och praktiskt. De funkar visserligen också bra tillsammans med moderna friluftskläder och för att inte tala om min skinnjacka (som tyvärr är av syntet, men det är vad jag har tills den inte går att använda längre). 

Jag hade till och med skaffat en underbar linnekeps som jag älskade men sedan tappade på väg till tåget hem från jobbet en gång allt för nära inpå när jag köpte den. (Ser ni mönstret med huvudbonader?) Jag sörjer fortfarande den kepsen och hoppas på att köpa, eller sy, en ny.

Jag har även börjat med hatt, dock är problemet hur jag tar med hatten på cykeln. Jag hanterat den lite vårdslöst så den har lite tappat formen. Jag måste lösa hur jag kan ta med mig hatten på ett smidigt sätt utan att den går sönder.

Jag tycker verkligen om att se mig i dessa kläder. Det händer då och då att jag tittar ner på mig själv och känner mig riktigt nöjd med kombinationerna. Jag börjar hitta mig själv.

Mantel som tält

I dag gick vi ut på en medeltida(ich) promenad med en liten matsäck. Då väderprognoserna de senaste dagarna har varit svåra att lita på beslöt vi oss för att ändå traska ut en bit med våra vandringsstavar. Meteorologerna hade rätt i dag att det skulle regna hela dagen och att det skulle vara lite kyligt. Det började regna mer än vad vi kände var kul att sitta och fika i utan att ha något skydd.  

Så vi letade upp en tall där regnet inte nådde stammen på marken. Sedan laborerade vi lite med Mattias mantel (en mantel som jag gjorde för en evigheter sedan som han har modifierat med ett huvudhål högst upp som gör att man inte behöver något spänne) som vi tryckte upp mot stammen på tallen med den längsta vandringsstaven. Detta gjorde att vi kunde sitta innanför som i ett litet tält och hålla en stor del av oss torra. Tyvärr kunde vi inte få bild på oss båda i "tältet".

Jag tog sedan min stav och tryckte fast den bredvid mig och stöttade upp manteln lite mer så att jag slapp hålla bort tyget från huvudet med handen.

Det var riktigt mysigt i vårt lilla tält. Dock fick jag lite ont i ryggen av vad jag trodde var trädets stam. Men det visade sig att bältesbeslagen på mitt burgundiska bälte pressades mellan trädet och mig. Efter en justering blev det genast bättre. Nu var det inga problem att äta äpple, nötter och ost. Gott och mysigt!

Men vi kunde inte sitta där hela dagen, fast det var mysigt och det fortsatte regna utanför. Så vi bröt upp och gick vidare. Än skulle vi inte hem!

Efter att ha vandrat en stund till hittade vi en gran som såg väldigt inbjudande ut. Denna gång lade vi manteln över de nedersta grenarna och störde tyvärr en spindel. Men vi skulle nog alla tre kunna samsas under denna stora gran. Vi placerade upp den längsta staven på ena sidan så att manteln täckte en större yta.

Den andra staven ställde vi på andra sidan av trädet mot den första för att få ytterligare lite mer plats. Vi lyckades få en riktigt stor yta att sitta under när regent mer eller mindre vräkte ner. 

Jag hade hoppats att någon av våra bilder kunde visa hur mycket det droppade från manteln. Men det gick inte så bra med den vita himlen av moln. Denna variant av drapering med manteln skapade också en mysig och trevlig vrå. Här satt vi och  njöt av en varsin kopp te. 

Vid det här lagret hade det blöta gått upp halvvägs på mina lajv stövlar. Mina tjocka hosor som jag har i dem var lite blöta men det märktes inte så mycket.Ytterklänningen gjorde sitt jobb och höll i stort sätt hela mellanklänningen torr. Bältesväskan som kan skymtas på bilden ovan höll sig torr hela vägen hem och skyddade väl min telefon.

Men allt roligt har sitt slut. På väg till baka hem regnade det mer och mer. Jag är så nöjd med min burgundiska hätta som leder bort allt vatten bakåt och ner för ryggen. Om ni tittar nära på bilderna ovan så syns det att halslinningen är i stort helt torrt till skillnad till ryggen och hättan som har massa vattendroppar sittandes kvar på sig.

Hosor och stövlar var verkligen plaskblöta när jag kom hem. Stövlarna är av ett tunt skinn som inte har fättats in på länge, det var bra jobbat av dem att inte bli så blöta för än vi var på väg tillbaka. Förutom fötterna var det bara insidan av ena ärmen som hade blivit blöta under denna vandring. Detta var på grund av att det var med den som jag tog mig fram med staven. Det blev nästan som ett stuprör som ledde vattnet ner längst min arm. Detta är något jag får jobba på i framtiden. Om en tajtare ärm är lösningen eller om det går att lösa på något annat sätt.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i mantlar. Mina tidigare erfarenheter har bestått av felkonstruerade versioner och att de skulle kombineras med ryggsäck. En kombo som inte är speciellt bra. Men sedan jag gjorde en kvadrat av vadmal till min vikingatida dräkt har jag insett hur praktisk en mantel kan vara. Efter denna tur ute så är jag ännu mer sugen på en mantel till min sent 1400-tals dräkt. För nu vet jag vad vi kan göra med en moddad modernt skuren mantel. Tänk bara vad vi kan göra med två historiskt korrekt skurna mantlar! En uppföljde på detta lär komma, det är bara en tidsfråga.

Ätbart utanför hyreshus

Som barn hade jag lyckan att få vara i små torparstugor som kommunen hyrde ut för en billig penning. Där hade jag tillgång till naturen och det som mina föräldrar valde att odla. Det var inte mycket. Men jag kunde ändå plocka blåbär, jordgubbar, hallon, smultron. I det stora lägenhetskomplexet som jag växte upp i (stort för den ort jag växte upp i) fanns det alltid vinbärsbuskar och krusbär.

Nu när jag är vuxen har jag inte sådant till mitt förfogande runt min lägenhet. Trodde jag. Förra året tog vi, min fästman och jag, och började plocka de äpplen som växte i de äppelträd som står framför vår port. Vi har sneglat i många år på dem men nu tog vi tag i det. Vi hade äpplen i veckor efter det!

Jag hittade även smultron i en slänt precis bredvid vårt hus! Jag har nu hittat minst fem olika platser längs gångstigen runt mitt hus där jag kan plocka smultron, och allt inom en strecka på knappt en kilometer!

En god vän till mig hittade en fläderbuske på sin tomt efter hen rev ner en annan buske för något år sedan. Vi började då diskutera hur man ser att det är en fläderbuske och fann nu för några dagar sen att vi har en fläder buske precis bredvid vår balkong. Jag kan till och med klippa fläderknippen från balkongen! De blommar för fullt nu och jag har gjort saft, vi har även torkat fläderblommor samt gjort te på färsk fläder.

Förra året plockade jag detta förhand
på 20 min precis utanför mitt hus.

Vi bor bredvid en skog och det finns en del stigar att gå omkring i. Jag har nu även identifierat en hel del hallonbuskar som jag bara väntar på ska få mogna bär. För inte tala om alla blåbär och lingonris som finns bara några meter från mig i skogen. Blåbären håller på och mognar nu. Det är bara en tidsfråga innan jag går ut och plockar. Får se hur mycket blåbär jag orkar plocka.

Det är intressant vad man kan finna i sin omgivning. Om du bor i en lägenhet så titta runt omkring dig om du inte redan har gjort det. Titta på vilka växter som växer där du är, har du skog nära så har du en guldgruva där! Är du sugen på att skörda men inte kan plantera hemma, ut i skogen och plocka i skogens skafferi! Titta i dikeskanterna där det är lite mer sandigt, där lär du hitta smultron!